Jag har legat sjuk i lunginflammation och inte haft någon ork till någonting- inte ens att sitta vid datorn. Därför har det varit tyst här ett tag. Men nu skall det bli annat för nu är jag på benen igen!
Gunde Svan är tydligen sjuk och har svårt att få en diagnos vilket jag missat, men det har inte Anna Eriksson som skrivit ett brev till honom på sin blogg: Gunde Svan, Chansen är ... Väl värt att läsas!!!
14 december 2011
1 november 2011
Redan november!
Igår hade jag fullt upp: Först till vårdcentralen och min läkare där. Vi enades om att jag nu var redo att gå tillbaka till arbetet igen och jag är därför "bara" sjukskriven på 75% från och med idag.
Förra veckan fick jag besked från Försäkringskassan att jag nu kvalificerat mig för SGI (SjukpenningGrundande Inkomst) igen. Min SGI ligger på 64 000 kr, vilket maximalt skulle kunna ge mig en sjukpenning om 51 200 kr/år om jag fortsatt vara sjukskriven på heltid. Inte mycket att leva på, men det är ju bättre än de 0 kr som den varit sedan jag blev "friskskriven" av Försäkringskassan den 1 april 2009!
När jag nu har ett SGI behöver jag bara vänta på att få reda på om jag blir beviljad sjukpenning för de dryga två månader jag nu varit sjukskriven på heltid, dvs om sjukintyget är tillräckligt välskrivet för att det skall kunna ligga till grund för sjukpenning.
Direkt från läkaren till apoteket, där det strulat med med min senaste beställning av Armour Thyroid. Först fick jag bara ett recept av läkaren, eftersom han trodde att licensen fortfarande gällde. Lämnade in det och fick då reda på att licensen bara gällde för ett uttag eftersom det var skrivet så.
Hade sedan mig själv att skylla för att jag slarvat när jag skrivit ner siffrorna till telefonnumret och därför slog en trea istället för en femma- eller om det var tvärtom. Talade in på en telefonsvarare, men det var ingen som ringde upp och det tog nästan en vecka innan någon svarade och jag fick veta att jag ringt till ett företag istället...
Fick så tag på läkarsekreteraren och kunde boka en telefontid några dagar senare. Åkte sedan och hämtade den nya licensansökan på sjukhuset och därefter direkt till apoteket för att lämna in den, allt för att spara in några dagars postgång. När jag förra veckan upptäckte att jag bara hade tabletter kvar till igår, så ägnade jag tisdagen åt att försöka ta mig fram till kundservice/ telefonist på "min" apotekskedja, för att kunna kolla upp vad som hände. Där hamnade jag i telefonköer som inte rörde sig alls....
På onsdagen åkte jag därför till apoteket för att tala med dem på plats och då visade det sig att faxet till Läkemedelsverket inte gått iväg! Så därför hade det inte heller kommit något svar! Fick löfte om att de skulle faxa det direkt och att det brukar gå snabbt när man haft licens tidigare. Medicinen fanns hemma så det var bara den godkända licensen som saknades och de skulle ringa så snart den kom.
Torsdagen gick, likaså fredagen och därefter helgen utan att jag hörde något. På måndagen fanns iallafall både medicin och licens på plats, men det tog en evighet och kön efter mig växte eftersom pappersarbetet inte var klart i förväg.... Jag tyckte att jag var ute i såååå god tid och så var jag ändå nära att stå utan medicinen! Struligt!!!
På eftermiddagen hade jag telefontid med min endokrinolog, som gick med på att jag kan öka upp till 3 tabletter per dag vilket jag började med direkt igår. Nu ligger jag på maxdosen och mina värden var egentligen mycket bra enligt läkaren, men mitt T4 ligger bara på 12 och jag vet ju sedan tidigare att jag behöver komma upp i 17-19 för att få energin tillbaka.
Nya prover precis före jul och besök för utvärdering i mellandagarna, så nu får vi se vad dessa två månaderna kan göra innan det är dags att ta ställning till fortsättningen.
I morse hade jag rehabmöte och jag fick som jag önskat, mina 10 timmar/vecka delas upp på fyra dagar istället för fem vilket ger mig onsdagarna för återhämtning.
Ja, detta var lite uppdatering. Jag har varit dålig på att skriva, men orken har inte funnits....
Förra veckan fick jag besked från Försäkringskassan att jag nu kvalificerat mig för SGI (SjukpenningGrundande Inkomst) igen. Min SGI ligger på 64 000 kr, vilket maximalt skulle kunna ge mig en sjukpenning om 51 200 kr/år om jag fortsatt vara sjukskriven på heltid. Inte mycket att leva på, men det är ju bättre än de 0 kr som den varit sedan jag blev "friskskriven" av Försäkringskassan den 1 april 2009!
När jag nu har ett SGI behöver jag bara vänta på att få reda på om jag blir beviljad sjukpenning för de dryga två månader jag nu varit sjukskriven på heltid, dvs om sjukintyget är tillräckligt välskrivet för att det skall kunna ligga till grund för sjukpenning.
Direkt från läkaren till apoteket, där det strulat med med min senaste beställning av Armour Thyroid. Först fick jag bara ett recept av läkaren, eftersom han trodde att licensen fortfarande gällde. Lämnade in det och fick då reda på att licensen bara gällde för ett uttag eftersom det var skrivet så.
Hade sedan mig själv att skylla för att jag slarvat när jag skrivit ner siffrorna till telefonnumret och därför slog en trea istället för en femma- eller om det var tvärtom. Talade in på en telefonsvarare, men det var ingen som ringde upp och det tog nästan en vecka innan någon svarade och jag fick veta att jag ringt till ett företag istället...
Fick så tag på läkarsekreteraren och kunde boka en telefontid några dagar senare. Åkte sedan och hämtade den nya licensansökan på sjukhuset och därefter direkt till apoteket för att lämna in den, allt för att spara in några dagars postgång. När jag förra veckan upptäckte att jag bara hade tabletter kvar till igår, så ägnade jag tisdagen åt att försöka ta mig fram till kundservice/ telefonist på "min" apotekskedja, för att kunna kolla upp vad som hände. Där hamnade jag i telefonköer som inte rörde sig alls....
På onsdagen åkte jag därför till apoteket för att tala med dem på plats och då visade det sig att faxet till Läkemedelsverket inte gått iväg! Så därför hade det inte heller kommit något svar! Fick löfte om att de skulle faxa det direkt och att det brukar gå snabbt när man haft licens tidigare. Medicinen fanns hemma så det var bara den godkända licensen som saknades och de skulle ringa så snart den kom.
Torsdagen gick, likaså fredagen och därefter helgen utan att jag hörde något. På måndagen fanns iallafall både medicin och licens på plats, men det tog en evighet och kön efter mig växte eftersom pappersarbetet inte var klart i förväg.... Jag tyckte att jag var ute i såååå god tid och så var jag ändå nära att stå utan medicinen! Struligt!!!
På eftermiddagen hade jag telefontid med min endokrinolog, som gick med på att jag kan öka upp till 3 tabletter per dag vilket jag började med direkt igår. Nu ligger jag på maxdosen och mina värden var egentligen mycket bra enligt läkaren, men mitt T4 ligger bara på 12 och jag vet ju sedan tidigare att jag behöver komma upp i 17-19 för att få energin tillbaka.
Nya prover precis före jul och besök för utvärdering i mellandagarna, så nu får vi se vad dessa två månaderna kan göra innan det är dags att ta ställning till fortsättningen.
I morse hade jag rehabmöte och jag fick som jag önskat, mina 10 timmar/vecka delas upp på fyra dagar istället för fem vilket ger mig onsdagarna för återhämtning.
Ja, detta var lite uppdatering. Jag har varit dålig på att skriva, men orken har inte funnits....
22 oktober 2011
Pajdeg
Vi har inte varit och handlat på ett tag, vilket passar bra för då kan jag passa på att tömma frysen på gammal mat som blivit liggande. Hungrig kom jag på att jag tagit upp en bit kassler häromdagen och sedan glömt den i kylskåpet. Paj, tänkte jag då!
Lättlagat om det inte var för pajdegen som alltid är ett kladdigt och bökigt moment, men när jag skulle ta fram en skål så kom jag på: Plastpåse!
Så jag tog fram den största plastpåse jag hade, vilket var en 5 liters, och hällde ett par dl mjöl i den. (Ost)hyvlade sedan ner en rejäl bit smör i det, skakade om emellanåt och knådade sedan snabbt ihop degen utanpå plastpåsen = totalt okladdigt både på mig och de redskap jag annars skulle ha använt!
Avslutade med 1 msk vatten och lade sedan in påsen i kylen så den fick vila en stund. Nu skall jag strax plocka ut den och fixa lite fyllning, så skall vi nog få mat den här dagen också. Om än lite sent!
Lättlagat om det inte var för pajdegen som alltid är ett kladdigt och bökigt moment, men när jag skulle ta fram en skål så kom jag på: Plastpåse!
Så jag tog fram den största plastpåse jag hade, vilket var en 5 liters, och hällde ett par dl mjöl i den. (Ost)hyvlade sedan ner en rejäl bit smör i det, skakade om emellanåt och knådade sedan snabbt ihop degen utanpå plastpåsen = totalt okladdigt både på mig och de redskap jag annars skulle ha använt!
Avslutade med 1 msk vatten och lade sedan in påsen i kylen så den fick vila en stund. Nu skall jag strax plocka ut den och fixa lite fyllning, så skall vi nog få mat den här dagen också. Om än lite sent!
14 oktober 2011
12 veckor
Idag är det tolv veckor sedan första tabletten av den nya medicinen. Det har varit en skakig resa....
Först blev jag totalt uppvarvad och hjärtat fick frispel, sedan gick jag ner mig och var på väg in i en depression, nu har det vänt och jag är nog på väg upp igen, men sista veckan har jag haft en tuff förkylning så just nu mår jag skit. Jag tror att det var ett stort misstag att sluta så tvärt med de syntetiska medicinerna och bara byta ut dem från en dag till en annan mot den naturliga. Hade man trappat ut och trappat in dem parallellt så tror jag att problemen skulle kunnat minimeras, så nu vet jag det... :)
Idag skall jag försöka ta mig ut och hämta en ny licens hos läkaren och lämna in den på apoteket, allt för att spara in några dagars postgång, så att jag inte skall stå utan medicin innan jag får den nya leveransen. Inte precis det jag skulle behöva just nu!
Jag har nu varit sjukskriven i snart två månader på heltid och har nästa läkarbesök 31 oktober och rehabmöte 1 november. Hade ju hoppats att jag skulle vara i skick att börja jobba mina två timmar/dag igen då, men det går trögt....
Trodde att jag skulle hinna med ytterligare en höjning innan dess, men läkaren tycker att jag ligger så högt nu (2½ AT) att han vill ha nya prover innan dess. Skall lämna dem när jag varit "förkylningsfri" en vecka. Hade ett T4 på ca 10 förra gången, så jag tycker att utrymmet borde vara stort för en höjning..... men vad vet jag.... det är ju inte jag som har det medicinska ansvaret...
Bara det totala anvaret för min enstaka kropp och mitt enstaka liv!
Först blev jag totalt uppvarvad och hjärtat fick frispel, sedan gick jag ner mig och var på väg in i en depression, nu har det vänt och jag är nog på väg upp igen, men sista veckan har jag haft en tuff förkylning så just nu mår jag skit. Jag tror att det var ett stort misstag att sluta så tvärt med de syntetiska medicinerna och bara byta ut dem från en dag till en annan mot den naturliga. Hade man trappat ut och trappat in dem parallellt så tror jag att problemen skulle kunnat minimeras, så nu vet jag det... :)
Idag skall jag försöka ta mig ut och hämta en ny licens hos läkaren och lämna in den på apoteket, allt för att spara in några dagars postgång, så att jag inte skall stå utan medicin innan jag får den nya leveransen. Inte precis det jag skulle behöva just nu!
Jag har nu varit sjukskriven i snart två månader på heltid och har nästa läkarbesök 31 oktober och rehabmöte 1 november. Hade ju hoppats att jag skulle vara i skick att börja jobba mina två timmar/dag igen då, men det går trögt....
Trodde att jag skulle hinna med ytterligare en höjning innan dess, men läkaren tycker att jag ligger så högt nu (2½ AT) att han vill ha nya prover innan dess. Skall lämna dem när jag varit "förkylningsfri" en vecka. Hade ett T4 på ca 10 förra gången, så jag tycker att utrymmet borde vara stort för en höjning..... men vad vet jag.... det är ju inte jag som har det medicinska ansvaret...
Bara det totala anvaret för min enstaka kropp och mitt enstaka liv!
25 september 2011
Andra patienters berättelser
Igår berättade Kicki om det bemötande hon fick vid besöket hos sin endokrinolog i inlägget Sjuttioförsta dagen. Själv är jag så tacksam för att jag för tillfället har två så bra läkare! Att man skall känna tacksamhet för något som borde vara självklart är i sig konstigt, men efter ett tag som patient så har man upplevt det mesta....
Kicki har jag bloggat om förut, hon ligger någon vecka före mig i behandlingen, så jag följer hennes blogg med stort intresse. Just nu förfäras jag av det bemötande hon fick hos den specialist, som kanske ser det som viktigare att rädda sin egen prestige (om man föreskrivit Levaxin som det enda möjliga läkemedlet under alla år som verksam läkare, så kanske det inte är så lätt att ändra åsikt och inse vilken skada man gjort?), än att hjälpa varje enskild patient att må så bra som möjligt?
Ann-Christin skriver också om detta idag: Läkarna föder oss med rena lögner- men vi är läskunniga. Hon har även skrivit Ett mail till Kajs-Marie. Kajs-Marie är en av de få läkare som vågar sätta sig upp mot etablissemanget, för patienternas skull. Hennes brev där hon slår larm till Socialstyrelsen m.fl: Vittnesmål och larm från verkligheten med önskemål om ingripande och vidtagande av nödvändiga åtgärder.
Kicki har jag bloggat om förut, hon ligger någon vecka före mig i behandlingen, så jag följer hennes blogg med stort intresse. Just nu förfäras jag av det bemötande hon fick hos den specialist, som kanske ser det som viktigare att rädda sin egen prestige (om man föreskrivit Levaxin som det enda möjliga läkemedlet under alla år som verksam läkare, så kanske det inte är så lätt att ändra åsikt och inse vilken skada man gjort?), än att hjälpa varje enskild patient att må så bra som möjligt?
Ann-Christin skriver också om detta idag: Läkarna föder oss med rena lögner- men vi är läskunniga. Hon har även skrivit Ett mail till Kajs-Marie. Kajs-Marie är en av de få läkare som vågar sätta sig upp mot etablissemanget, för patienternas skull. Hennes brev där hon slår larm till Socialstyrelsen m.fl: Vittnesmål och larm från verkligheten med önskemål om ingripande och vidtagande av nödvändiga åtgärder.
23 september 2011
9 veckor
Under veckan har jag först tagit nya prover och därefter haft samtal med läkaren. Jag ligger fortfarande lågt, om än inom referens, så jag ökar på med en halv extra tablett per dag, dvs 2½ grain = 150 mg. Hoppas detta skall ge mig mer energi tillbaka...
Under veckan har jag haft ett par pigga stunder, då jag kunnat ta mig ut i trädgården och höststädat lite, men mest har jag varit så trött, så trött.... Ingen lust och ingen ork.... Fast jag så gärna vill.... Särskilt vara ute- för det mår jag ju så bra av! Hade tänkt åka och handla idag, så att min man skulle slippa göra det i helgen, men jag klarar bara inte av det....
Hoppas nya dosen gör susen, för jag har ju så mycket lust, ork och engagemang inom mig egentligen- det är ju bara det att jag inte har tillgång till den! Och ju mer jag försöker nå den, desto svårare är det..... Förstår om det låter konstigt!
Hoppas på att kunna ge en mer positiv rapport nästa gång!
Under veckan har jag haft ett par pigga stunder, då jag kunnat ta mig ut i trädgården och höststädat lite, men mest har jag varit så trött, så trött.... Ingen lust och ingen ork.... Fast jag så gärna vill.... Särskilt vara ute- för det mår jag ju så bra av! Hade tänkt åka och handla idag, så att min man skulle slippa göra det i helgen, men jag klarar bara inte av det....
Hoppas nya dosen gör susen, för jag har ju så mycket lust, ork och engagemang inom mig egentligen- det är ju bara det att jag inte har tillgång till den! Och ju mer jag försöker nå den, desto svårare är det..... Förstår om det låter konstigt!
Hoppas på att kunna ge en mer positiv rapport nästa gång!
Förfalskade intyg en väg att friskskriva sjuka människor?
Intressant om hur utförsäkringarna går till: Sanningen om Försäkringkassan- kommentar från en anställd
Hittade länken hos Ann-Christin, fd Sköldpaddor-bloggen: Försäkringskassan och dess jurister förfalskar sjukintyg
Hoppas någon, med resurser för detta, undersöker detta närmare, för det är ju inte första gången dessa anklagelser framförs. Redan i mars 2010 fanns denna artikeln i Aftonbladet: Jurist förfalskade Anitas läkarintyg
Även om det bara gäller "enstaka fall" så kan väl inte målet att utförsäkra så många som möjligt vara viktigare än en rättssäker hantering och en seriös bedömning!???
För egen del är jag mer drabbad av försäkringsläkarsystemets undermålighet, med summariska, snabbskrivna intyg som går emot samtliga andra läkares kvalificerade utredningar, men även av att jag saknar de juridiska kunskaper jag hade behövt för att kunna hävda mig inom systemet. Det är en historia jag berättar en annan gång.....
Hittade länken hos Ann-Christin, fd Sköldpaddor-bloggen: Försäkringskassan och dess jurister förfalskar sjukintyg
Hoppas någon, med resurser för detta, undersöker detta närmare, för det är ju inte första gången dessa anklagelser framförs. Redan i mars 2010 fanns denna artikeln i Aftonbladet: Jurist förfalskade Anitas läkarintyg
Även om det bara gäller "enstaka fall" så kan väl inte målet att utförsäkra så många som möjligt vara viktigare än en rättssäker hantering och en seriös bedömning!???
För egen del är jag mer drabbad av försäkringsläkarsystemets undermålighet, med summariska, snabbskrivna intyg som går emot samtliga andra läkares kvalificerade utredningar, men även av att jag saknar de juridiska kunskaper jag hade behövt för att kunna hävda mig inom systemet. Det är en historia jag berättar en annan gång.....
16 september 2011
8 veckor
Nu har jag ätit Amour Thyroid (naturligt sköldkörtelhormon från ekologiskt uppfödda och noga kontrollerade grisar) i 8 veckor. Jag hade räknat med att bytet från de syntetiska (Levaxin + Liothyronin) till den naturliga skulle kunna ställa till det, för jag är väldigt känslig för varje form av förändring i medicineringen, men jag hade inte trott att det skulle vara så här jobbigt!!!! Jag byter ju för att det skall bli bättre!
Under de här åtta veckorna har jag gått från en tablett (1 grain = 60 mg), via 1½ till 2 tabletter /dag. Nu har jag ätit 2 tabletter per dag i fyra veckor, så i början av nästa vecka skall jag åka till sjukhuset och lämna blodprover. Därefter skall jag tala med min läkare om en eventuell höjning av dosen och det tror jag att jag behöver!
Jag har inte klarat av att jobba mina 2 timmar/dag de senaste veckorna och det beror troligen på att jag ligger för lågt i dos och därför har sämre med energi än tidigare. Under dessa dryga två veckor jag varit sjukskriven och haft möjlighet till återhämtning, så har iallafall många av symtomen klingat av; tinnitusen är tillbaka på en uthärdlig nivå, jag är stabilare och går inte lika ofta in i dörrkarmar, hörn och dörrhandtag, jag har inte haft några yrselattacker på säkert två veckor, jag är inte längre lika lättstörd (tex av att jag blir tilltalad) och inte heller lika lättirriterad och stingslig osv.
Däremot är min energinivå mycket låg, men de senaste dagarna har jag vaknat piggare på morgonen och även orkat gå ut i trädgården- vilket är mitt bästa sätt att återfå energi! Men för att klara det måste jag först ha tillräckligt med energi att lägga på det....
Att medicineringen har en avgörande roll i att jag nu är så "låg" är det nog ingen tvekan om, däremot vet jag inte hur stor del som beror på att jag lägger allt för mycket av min, mycket begränsade energi, på att försöka att klara av att arbeta de 10 timmar i veckan som jag lyckats uppnå. På semestern tog det fem veckor innan jag fick upp näsan över vattenytan och började må bra, då hade jag lagt precis all energi jag hade på att klara av att jobba fram till semestern.
Femte semesterveckan hade jag även ätit den nya medicinen i en vecka och visste inte riktigt vad min återfunna energi kom ifrån. Därefter blev jag ju mycket sämre, med symtom på att jag fick för lite T3 och vet därför inte vad som är vad.
Efter 7 veckors semester jobbade jag två veckor och en måndag innan jag kraschade igen. Helgen innan min senast arbetade måndag hade jag haft båda mina systrar och deras familjer här, vilket jag brukar undvika för att jag behöver spara mig inför jobbet. Dessutom har det tillfälligt varit en hel del annat omkring mig, av personlig och privat karaktär, som jag inte kan välja bort.
Börjar fundera på om det verkligen är vettigt att jag skall undvika allt som kan kallas liv, bara för att jag skall kunna arbeta mina 10 timmar? Är det vettigt att jag inte kan umgås med andra människor på min fritid, inte kan utsätta mig upplevelser och intryck, som att tex gå och handla, gå ut och äta middag eller liknande, för att min hjärna då överbelastas så att jag inte klarar av att jobba efter helgen eller dagen därpå? Är det vettigt att jag inte hinner återhämta mig på fem semesterveckor? När jag faktiskt bara jobbar 2 timmar/dag i ett arbete särskilt anpassat till mina begränsingar och behov????
Hoppas att svaret är att jag behöver mer sköldkörtelhormon och att jag då får tillgång till ett mer normalt liv igen!!!
Under de här åtta veckorna har jag gått från en tablett (1 grain = 60 mg), via 1½ till 2 tabletter /dag. Nu har jag ätit 2 tabletter per dag i fyra veckor, så i början av nästa vecka skall jag åka till sjukhuset och lämna blodprover. Därefter skall jag tala med min läkare om en eventuell höjning av dosen och det tror jag att jag behöver!
Jag har inte klarat av att jobba mina 2 timmar/dag de senaste veckorna och det beror troligen på att jag ligger för lågt i dos och därför har sämre med energi än tidigare. Under dessa dryga två veckor jag varit sjukskriven och haft möjlighet till återhämtning, så har iallafall många av symtomen klingat av; tinnitusen är tillbaka på en uthärdlig nivå, jag är stabilare och går inte lika ofta in i dörrkarmar, hörn och dörrhandtag, jag har inte haft några yrselattacker på säkert två veckor, jag är inte längre lika lättstörd (tex av att jag blir tilltalad) och inte heller lika lättirriterad och stingslig osv.
Däremot är min energinivå mycket låg, men de senaste dagarna har jag vaknat piggare på morgonen och även orkat gå ut i trädgården- vilket är mitt bästa sätt att återfå energi! Men för att klara det måste jag först ha tillräckligt med energi att lägga på det....
Att medicineringen har en avgörande roll i att jag nu är så "låg" är det nog ingen tvekan om, däremot vet jag inte hur stor del som beror på att jag lägger allt för mycket av min, mycket begränsade energi, på att försöka att klara av att arbeta de 10 timmar i veckan som jag lyckats uppnå. På semestern tog det fem veckor innan jag fick upp näsan över vattenytan och började må bra, då hade jag lagt precis all energi jag hade på att klara av att jobba fram till semestern.
Femte semesterveckan hade jag även ätit den nya medicinen i en vecka och visste inte riktigt vad min återfunna energi kom ifrån. Därefter blev jag ju mycket sämre, med symtom på att jag fick för lite T3 och vet därför inte vad som är vad.
Efter 7 veckors semester jobbade jag två veckor och en måndag innan jag kraschade igen. Helgen innan min senast arbetade måndag hade jag haft båda mina systrar och deras familjer här, vilket jag brukar undvika för att jag behöver spara mig inför jobbet. Dessutom har det tillfälligt varit en hel del annat omkring mig, av personlig och privat karaktär, som jag inte kan välja bort.
Börjar fundera på om det verkligen är vettigt att jag skall undvika allt som kan kallas liv, bara för att jag skall kunna arbeta mina 10 timmar? Är det vettigt att jag inte kan umgås med andra människor på min fritid, inte kan utsätta mig upplevelser och intryck, som att tex gå och handla, gå ut och äta middag eller liknande, för att min hjärna då överbelastas så att jag inte klarar av att jobba efter helgen eller dagen därpå? Är det vettigt att jag inte hinner återhämta mig på fem semesterveckor? När jag faktiskt bara jobbar 2 timmar/dag i ett arbete särskilt anpassat till mina begränsingar och behov????
Hoppas att svaret är att jag behöver mer sköldkörtelhormon och att jag då får tillgång till ett mer normalt liv igen!!!
2 september 2011
Aftonbladets tipsarkiv 2
Hjälp oss obehandlade att få tillbaks våra liv. Snälla!!! har halkat ner från tredje till femte plats, trots stor aktivitet. Just nu 289 som rekommenderar tipset och 285 kommentarer, mestadels med egna erfarenheter.
På första plats kommer ett annat tips som också känns angeläget för mig: Försäkringsbolagens sponsring av sjukförsäkringshaveriet. Där finns nu 434 rekommendationer och 27 kommentarer.
Båda ämnena är ju väl värda en genomlysande granskning så jag har rekommenderat båda!
På första plats kommer ett annat tips som också känns angeläget för mig: Försäkringsbolagens sponsring av sjukförsäkringshaveriet. Där finns nu 434 rekommendationer och 27 kommentarer.
Båda ämnena är ju väl värda en genomlysande granskning så jag har rekommenderat båda!
30 augusti 2011
Granska hypotyreosvården!
Ett inlägg från Aftonbladets tipssajt där det just nu lobbas för en granskning av hypotyreosvården:
När man läser alla dessa inlägg och det avvisande många får från läkare runt om i landet så påminner det lite om Bagdad-Bob.Gå gärna dit och rekommendera att Aftonbladet genomför denna granskning!
Om ni minns så var det smeknamnet på Irak´s informations/propagandaminister som under invasionen av Irak kriget 2003 stod och höll upp handflatorna framför sig i TV, skakade på huvudet och sa att det fanns inget krig i Irak, inga amerikanska styrkor på Iraks mark, trots att bomberna haglade bakom han i direktsändning.
"Det finns ingen hypotyreos, naturligt sköldkörtel hormon är livsfarligt, du får galna-ko sjukan...minst, du är felaktigt fokuserad på din hälsa, ta en promenad så ska du se det släpper,"
Det är som en bisarr komedi.
24 augusti 2011
Balans
Jag har funderat på hur beroende jag är av att ha balans i mitt liv och har då kommit fram till att jag är som ett spädbarn! :)
Jag mår bäst när jag har en lugn och fast rutin att följa och när upplevelser, aktiviteter, vila och återhämtning kommer i lagom doser.
Jag är beroende av att sova en stor del av dygnet och jag måste sova middag varje dag.
Jag måste äta regelbundet och relativt tätt för att inte bli gnällig och irriterad.
Jag behöver ha det lugnt omkring mig för att kunna smälta alla de intryck jag får och jag kämpar hela tiden för att utvecklas och klara av mer idag än jag gjorde igår.
Dessutom mår jag bäst när jag lever i nuet, vilket ett spädbarn iofs gör helt naturligt och utan att tänka på det.
Jag mår bäst när jag har en lugn och fast rutin att följa och när upplevelser, aktiviteter, vila och återhämtning kommer i lagom doser.
Jag är beroende av att sova en stor del av dygnet och jag måste sova middag varje dag.
Jag måste äta regelbundet och relativt tätt för att inte bli gnällig och irriterad.
Jag behöver ha det lugnt omkring mig för att kunna smälta alla de intryck jag får och jag kämpar hela tiden för att utvecklas och klara av mer idag än jag gjorde igår.
Dessutom mår jag bäst när jag lever i nuet, vilket ett spädbarn iofs gör helt naturligt och utan att tänka på det.
19 augusti 2011
Fyra veckor!
Förra veckan och helgen var mådde jag jättedåligt, men därefter har jag mått betydligt bättre. Jag klarade av att gå tillbaka och jobba efter semestern och har sedan klarat av att sköta jobbet varje dag under veckan- vilket inte alls var självklart förra veckan!
Jag har ju ett jobb med minimala krav på koncentration, uppmärksamhet och andra kognitiva förmågor, men å andra sidan så är det ju ganska fysiskt krävande och det gör att jag får värk och smärta i muskler och leder när jag är i obalans.
Jag städar 2 timmar per dag och det är nästan mer än jag klarar av i nuläget... För när man tvingas sjukskriva sig emellanåt för att man inte kommer ur sängen och alla helger och övrig fritid går åt till återhämtning, så att man skall orka jobba sina tio timmar i veckan- då är det inte långsiktigt hållbart.... Säger en som prövat....
Min förhoppning är ju dock att den nya medicinen skall ge mig den energi jag saknat! Målet är att jag åtminstone skall kunna komma upp i halvtid och jag skulle verkligen vilja kunna sköta ett jobb där jag har nytta av min utbildning och erfarenhet som förskollärare!
Jag älskade mitt jobb och saknar det mycket, även om jag idag inte har någon som helst möjlighet att arbeta i barngrupp i nuläget. Alla de förmågot man behöver som förskollärare har jag nu som allra svårast med att klara / uthärda, som ljud, uppmärksamhet, koncentration, simultankapacitet...
Jag hade telefontid med min läkare igår och har nu fått godkänt att jag går upp till 2 tabletter/dag. Det blir 120 mg AT som innehåller 76 mcg T4 och 18 mcg T3.
Dessutom får min kropp nu tillgång till T1, T2 och calcitonin, vilket den förvägrats under hela tiden jag medicinerat med Levaxin och Liothyronin. Läkarna tror nämligen inte att de ämnena har någon viktig funktion i kroppen, vilket jag finner lite märkligt då naturen hela tiden förfinar oss och skalar av de funktioner som inte behövs...
Ann-Christin som tidigare hade bloggen Sköldpaddor, men nu startat en ny blogg skrev igår ett inlägg om benskörhet och hur Levaxinet påverkar där. Hennes fundering rör att den minskade energinivån gör att man belastar skelettet mindre, eftersom man inte orkar röra på sig i samma utsträckning. Det är säkert en stor del av förklaringen, men även det faktum att kroppen förvägras calcitoninet, som behövs för kalkomsättningen i kroppen borde vara en orsak.
Jag är så glad att jag får pröva ett naturligt sköldkörtelhormon som innehåller alla de ämnen kroppen behöver och som därför hjälper den att utföra alla de uppgifter där sköldkörtelhormon är inblandat!
När jag ändå tipsar om bloggar, så vill jag även förmedla adressen till Kickis blogg Vägra slaskdiagnoser! Hon började ta naturligt sköldkörtelhormon ungefär en vecka innan mig och det är roligt att följa någon som ligger så nära i tiden. I dagens inlägg har hon dessutom tagit upp det misstroende man möter som sköldkörtelsjuk, att man egentligen borde kunna arbeta om man bara ville! Vi är många som möter denna oförståelse och misstänksamhet och den hjälper oss inte i vår kamp!
Jag har ju ett jobb med minimala krav på koncentration, uppmärksamhet och andra kognitiva förmågor, men å andra sidan så är det ju ganska fysiskt krävande och det gör att jag får värk och smärta i muskler och leder när jag är i obalans.
Jag städar 2 timmar per dag och det är nästan mer än jag klarar av i nuläget... För när man tvingas sjukskriva sig emellanåt för att man inte kommer ur sängen och alla helger och övrig fritid går åt till återhämtning, så att man skall orka jobba sina tio timmar i veckan- då är det inte långsiktigt hållbart.... Säger en som prövat....
Min förhoppning är ju dock att den nya medicinen skall ge mig den energi jag saknat! Målet är att jag åtminstone skall kunna komma upp i halvtid och jag skulle verkligen vilja kunna sköta ett jobb där jag har nytta av min utbildning och erfarenhet som förskollärare!
Jag älskade mitt jobb och saknar det mycket, även om jag idag inte har någon som helst möjlighet att arbeta i barngrupp i nuläget. Alla de förmågot man behöver som förskollärare har jag nu som allra svårast med att klara / uthärda, som ljud, uppmärksamhet, koncentration, simultankapacitet...
Jag hade telefontid med min läkare igår och har nu fått godkänt att jag går upp till 2 tabletter/dag. Det blir 120 mg AT som innehåller 76 mcg T4 och 18 mcg T3.
Dessutom får min kropp nu tillgång till T1, T2 och calcitonin, vilket den förvägrats under hela tiden jag medicinerat med Levaxin och Liothyronin. Läkarna tror nämligen inte att de ämnena har någon viktig funktion i kroppen, vilket jag finner lite märkligt då naturen hela tiden förfinar oss och skalar av de funktioner som inte behövs...
Ann-Christin som tidigare hade bloggen Sköldpaddor, men nu startat en ny blogg skrev igår ett inlägg om benskörhet och hur Levaxinet påverkar där. Hennes fundering rör att den minskade energinivån gör att man belastar skelettet mindre, eftersom man inte orkar röra på sig i samma utsträckning. Det är säkert en stor del av förklaringen, men även det faktum att kroppen förvägras calcitoninet, som behövs för kalkomsättningen i kroppen borde vara en orsak.
Jag är så glad att jag får pröva ett naturligt sköldkörtelhormon som innehåller alla de ämnen kroppen behöver och som därför hjälper den att utföra alla de uppgifter där sköldkörtelhormon är inblandat!
När jag ändå tipsar om bloggar, så vill jag även förmedla adressen till Kickis blogg Vägra slaskdiagnoser! Hon började ta naturligt sköldkörtelhormon ungefär en vecka innan mig och det är roligt att följa någon som ligger så nära i tiden. I dagens inlägg har hon dessutom tagit upp det misstroende man möter som sköldkörtelsjuk, att man egentligen borde kunna arbeta om man bara ville! Vi är många som möter denna oförståelse och misstänksamhet och den hjälper oss inte i vår kamp!
13 augusti 2011
Mer om tredje veckan...
Tidigare idag beskrev jag mina förvärrade symtom, men glömde vissa:
När jag skulle äta så kom jag på att jag även haft problem med matlusten under veckan. Det har tagit emot att äta och vid flera tillfällen har jag fått tvinga i mig lite mat, eftersom jag ju ändå behöver energin. Såväl smörgåstårta som omelett har tagit emot...
För att kroppen har fullt upp med annat än matsmältningen?
De sista dagarna har jag också haft ett sug efter kolhydrater, pizza eller pasta eller liknande. Egentligen försöker jag dra ner just på kolhydraterna, eftersom många verkar må bra på LCHF-kost, men nu "behöver" jag dem verkligen... Känns det som....
Hjärnan som behöver snabb energi för att orka arbeta?
Ja, jag vet inte utan kan bara registrera vad som händer och gissa på orsaken....
Tredje veckan
Den tredje veckan var tuff!!!
Jag är nu helt säker på att jag ligger alldeles för lågt i dos och att jag behöver höja ytterligare. Skall försöka få en telefontid till läkaren på måndag och få klartecken för höjning.
Igår eftermiddag var jag tvungen att ta en halv extra tablett och därefter mådde jag betydligt bättre, men annars har veckan bjudit på många tidigare symtom som jag blev av med när jag höjde medicineringen och började ta Liothyroninet:
Jag har varit utmattad på ett gammalt välbekant sätt och jag har förlorat en stor del av den återhämtningsförmågan som gjort att jag har kunnat börja leva mer normalt igen.
Jag snubblar och går emot hörn och dörrhandtag. Känner mig ostadig och har sämre koll på omgivningen igen, vilket jag bland annat kan se på det ökande antalet blåmärken...
Sinnesintrycken har blivit förvrängda, tex smakade frukostomeletten rejält salt idag trots att min man inte kunde känna det. Jag är överkänslig för beröring och har därför svårare att hitta en bekväm ställning när jag ligger, för det trycker och skaver överallt. Att jag är mer ljudöverkänslig kom ju tidigare, men hör ju också ihop med detta.
Min koncentrationsförmåga är kraftigt störd och jag klarar inte att bli avbruten, av tex ett samtal samtidigt som jag gör något praktiskt- då förlorar jag all den energi jag uppbådat.
Men anledningen till att jag tog den extra tabletthalvan igår var att jag var så trött att jag bara ville gråta- och någon depression vill jag verkligen inte sjunka ner i bara för att jag bytt medicin!!!!
Jag har iallafall insett hur otroligt mycket bättre jag mått under den tid jag tillfört kroppen rent T3 genom Liothyroninet! Tänk att det är så lätt att glömma allt det jobbiga.... :)
Jag är nu helt säker på att jag ligger alldeles för lågt i dos och att jag behöver höja ytterligare. Skall försöka få en telefontid till läkaren på måndag och få klartecken för höjning.
Igår eftermiddag var jag tvungen att ta en halv extra tablett och därefter mådde jag betydligt bättre, men annars har veckan bjudit på många tidigare symtom som jag blev av med när jag höjde medicineringen och började ta Liothyroninet:
Jag har varit utmattad på ett gammalt välbekant sätt och jag har förlorat en stor del av den återhämtningsförmågan som gjort att jag har kunnat börja leva mer normalt igen.
Jag snubblar och går emot hörn och dörrhandtag. Känner mig ostadig och har sämre koll på omgivningen igen, vilket jag bland annat kan se på det ökande antalet blåmärken...
Sinnesintrycken har blivit förvrängda, tex smakade frukostomeletten rejält salt idag trots att min man inte kunde känna det. Jag är överkänslig för beröring och har därför svårare att hitta en bekväm ställning när jag ligger, för det trycker och skaver överallt. Att jag är mer ljudöverkänslig kom ju tidigare, men hör ju också ihop med detta.
Min koncentrationsförmåga är kraftigt störd och jag klarar inte att bli avbruten, av tex ett samtal samtidigt som jag gör något praktiskt- då förlorar jag all den energi jag uppbådat.
Men anledningen till att jag tog den extra tabletthalvan igår var att jag var så trött att jag bara ville gråta- och någon depression vill jag verkligen inte sjunka ner i bara för att jag bytt medicin!!!!
Jag har iallafall insett hur otroligt mycket bättre jag mått under den tid jag tillfört kroppen rent T3 genom Liothyroninet! Tänk att det är så lätt att glömma allt det jobbiga.... :)
8 augusti 2011
Sista semesterveckan
När jag gick på semester, till midsommar, så kändes sju veckors ledighet som en evighet och jag var helt övertygad om att jag snart skulle ha återhämtat mig och fått energin tillbaka igen....
....nu är jag inne på den sista veckan och även om den nya medicinen gav mig några pigga dagar, så är jag bara såååååå trött och orkeslös..... fattar inte hur jag skall orka gå tillbaka och jobba på måndag.......
....men det får väl ordna sig det med.....
Tinnitusen är iallafall bättre igen, de värsta oljuden är borta och jag blir därför inte lika lätt irriterad och trött av den anledningen längre.
Tyvärr så behöver jag mer sömn igen, så den förbättringen var tillfällig, men jag har iallafall blivit av med de hårda hjärtslagen som jag hade ont av i början.
Idag ökar jag dosen till 1½ tablett/dag och hoppas att det skall ge mig lite mer energi. Varje tablett är på 1 grain = 60 mg och innehåller 38 mcg T4 och 9 mcg T3, så nu får jag i mig 57 mcg T4 och 13,5 mcg T3. Tidigare tog jag 50 mcg Levaxin / T4 och 40 mcg Liothyronin / T3, så fortfarande ligger jag i underkant av min tidigare medicinering.
Den fungerade ju inte så bra, kanske för att min kropp inte klarade av att konventera de syntetiska ämnena till hormoner jag kunnat utnyttja, så därför spelar min tidigare medicinering inte någon större roll. Tror jag.
Jag skall ta nya prover om en månad och tills dess är detta den nivå läkaren har godkänt, så jag hoppas att höjningen skall göra susen!
....nu är jag inne på den sista veckan och även om den nya medicinen gav mig några pigga dagar, så är jag bara såååååå trött och orkeslös..... fattar inte hur jag skall orka gå tillbaka och jobba på måndag.......
....men det får väl ordna sig det med.....
Tinnitusen är iallafall bättre igen, de värsta oljuden är borta och jag blir därför inte lika lätt irriterad och trött av den anledningen längre.
Tyvärr så behöver jag mer sömn igen, så den förbättringen var tillfällig, men jag har iallafall blivit av med de hårda hjärtslagen som jag hade ont av i början.
Idag ökar jag dosen till 1½ tablett/dag och hoppas att det skall ge mig lite mer energi. Varje tablett är på 1 grain = 60 mg och innehåller 38 mcg T4 och 9 mcg T3, så nu får jag i mig 57 mcg T4 och 13,5 mcg T3. Tidigare tog jag 50 mcg Levaxin / T4 och 40 mcg Liothyronin / T3, så fortfarande ligger jag i underkant av min tidigare medicinering.
Den fungerade ju inte så bra, kanske för att min kropp inte klarade av att konventera de syntetiska ämnena till hormoner jag kunnat utnyttja, så därför spelar min tidigare medicinering inte någon större roll. Tror jag.
Jag skall ta nya prover om en månad och tills dess är detta den nivå läkaren har godkänt, så jag hoppas att höjningen skall göra susen!
5 augusti 2011
2 veckor
Förutom den fruktansvärda tinnitusen som jag haft under veckan, så har jag också fått ont i halsen. Ett halsont som jag känner igen sedan tidigare, då jag under flera år gick jag med mer eller mindre ständigt ont i halsen. Förkylningar kom och gick, men halsen blev egentligen aldrig bra däremellan....
Sista åren har jag misstänkt att det inte alls var något "förkylningshalsont" jag hade, utan snarare någon form av känning av min inflammerade sköldkörtel- som nu i så fall har blommat upp på nytt....
Hoppas fortfarande att dessa symtom är övergående!
Sista åren har jag misstänkt att det inte alls var något "förkylningshalsont" jag hade, utan snarare någon form av känning av min inflammerade sköldkörtel- som nu i så fall har blommat upp på nytt....
Hoppas fortfarande att dessa symtom är övergående!
2 augusti 2011
Tinnitus
Min tinnitus är värre än någonsin, mängder av olika nya ljudsensationer som tröttar mig och gör mig lättirriterad.
Sämre innan det blir bättre?
Så hoppas jag.... :)
Sämre innan det blir bättre?
Så hoppas jag.... :)
31 juli 2011
Dag 10
Idag har jag inte haft några problem alls med hårda hjärtslag, "hjärtflimmer" eller tryck över hjärtat. Skönt för då har nog kroppen vant sig vid den nya medicineringen och accepterat den!
Jag var mycket aktiv igår och tog helt slut på kvällen, men vaknade ändå klockan åtta på morgonen och har fungerat helt okej hela dagen, även om jag kanske inte haft något överskott av energi.
Den här fantastiska återhämtningsförmågan, som tillåter mig att trötta ut mig (utan att jag därför behöver betala för det i dagar, veckor eller månader efteråt) kom tillbaka med Liothyroninet, men jag är fortfarande så tacksam varje gång jag slipper den fruktansvärda energilösheten när jag gjort slut på mer energi än jag har.
En annan sak är min nya "vakningstid", i åratal har jag behövt sova halva förmiddagen när jag inte tvingat upp mig upp tidigare (och fått betala för det), men nu verkar det som om min "nya" tid är omkring klockan 8.00 och det är ett mål jag haft i flera år: Om jag bara kunde vakna vid åtta så skulle det ju fortfarande vara morgon och min dag bli så mycket längre.
Nu hoppas jag att detta håller i sig- och för min del skulle jag gärna vakna klockan sju för jag älskar morgnarna, särskilt under sommarhalvåret... :-)
Men allra helst skulle jag vilja slippa sova middag!!!! Jag skulle gärna sova till både nio och tio, om jag bara kunde klara av att hålla mig på benen, tills det var tillräckligt mycket kväll för att lägga mig för natten! Men det kanske kommer....
Jag var mycket aktiv igår och tog helt slut på kvällen, men vaknade ändå klockan åtta på morgonen och har fungerat helt okej hela dagen, även om jag kanske inte haft något överskott av energi.
Den här fantastiska återhämtningsförmågan, som tillåter mig att trötta ut mig (utan att jag därför behöver betala för det i dagar, veckor eller månader efteråt) kom tillbaka med Liothyroninet, men jag är fortfarande så tacksam varje gång jag slipper den fruktansvärda energilösheten när jag gjort slut på mer energi än jag har.
En annan sak är min nya "vakningstid", i åratal har jag behövt sova halva förmiddagen när jag inte tvingat upp mig upp tidigare (och fått betala för det), men nu verkar det som om min "nya" tid är omkring klockan 8.00 och det är ett mål jag haft i flera år: Om jag bara kunde vakna vid åtta så skulle det ju fortfarande vara morgon och min dag bli så mycket längre.
Nu hoppas jag att detta håller i sig- och för min del skulle jag gärna vakna klockan sju för jag älskar morgnarna, särskilt under sommarhalvåret... :-)
Men allra helst skulle jag vilja slippa sova middag!!!! Jag skulle gärna sova till både nio och tio, om jag bara kunde klara av att hålla mig på benen, tills det var tillräckligt mycket kväll för att lägga mig för natten! Men det kanske kommer....
29 juli 2011
1 vecka
I morse vaknade jag utan tinnitus! Märkte först att det var något som var konstigt och insåg att det var alldeles tyst i öronen på mig! :)
När jag verkligen lyssnade kunde jag höra ett ytterst svagt susande, men alla de andra ljuden saknades.
Nu är de tillbaka igen och det behöver ju inte alls ha något att göra med den nya medicinen, för min tinnitus har aldrig konstant utan ständigt varierat med ett rikt utbud av susande, brusande, tjutande och brummande ljud av olika styrka och intensitet. Det enda mönstret jag kunnat upptäcka är att ju tröttare eller mer stressad jag varit, desto fler och högre ljud har jag haft.
Jag kan inte säga att jag har mer energi nu, för jag känner mig mycket trött hela tiden, men trots att jag är trött så har jag fått gjort en hel del här hemma och det brukar inte fungera i vanliga fall.
Fast samtidigt så är jag ju inne på sluttampen av min femte semestervecka och det skulle ju mycket väl kunna vara därför jag inte är lika utmattad längre och därför orkar mer.
Allt som händer kan ju vara tillfälligheter eller ha andra orsaker, det vet jag ju inte förrän det blivit någon varaktig förändring....
Nackdelarna jag ser med medicinen är de "hårda"/ "tunga" hjärtslagen som inte känns riktigt bra, men jag utgår ifrån att de är övergående och beror på ändringen av medicintyp. Jag tror inte att det beror på att jag är övermedicinerad, för jag tar betydligt lägre dos än tidigare, men det visar väl sig....
I morse, när jag låg där med mina tysta öron, så kändes det lite overkligt om det verkligen skulle kunna vara så att tinnitusen ger med sig efter 12 års daglig närvaro, och särskilt om det sker efter bara en veckas medicinering!
Å andra sidan så är jag helt övertygad om att mina hörselproblem, som uppstod sommaren 1999, berodde på hypotyreosen. Det hörseltest jag gjorde våren 2010 förbättrades markant efter det att jag började ta Liothyroninet, efter att det varit ganska stabilt flera år dessförinnan. En tillfällighet???
I alla fall: Jag låg där och tänkte plötsligt på Gunnels dagbok. På en vecka var 20 av hennes symtom borta- efter 20 år med Levaxin! Så det finns hopp!
Skeptikerna kan säkert hänvisa till Placebo-effekten (populärt när man inte förstår), men för min del så spelar det ingen roll vilken effekt det är som ev. skulle ge mig hälsan tillbaka!
I dag har jag tagit min åttonde tablett och har påbörjat andra veckan med den naturliga varianten. Skall bli spännande att se vad som händer under denna veckan!
När jag verkligen lyssnade kunde jag höra ett ytterst svagt susande, men alla de andra ljuden saknades.
Nu är de tillbaka igen och det behöver ju inte alls ha något att göra med den nya medicinen, för min tinnitus har aldrig konstant utan ständigt varierat med ett rikt utbud av susande, brusande, tjutande och brummande ljud av olika styrka och intensitet. Det enda mönstret jag kunnat upptäcka är att ju tröttare eller mer stressad jag varit, desto fler och högre ljud har jag haft.
Jag kan inte säga att jag har mer energi nu, för jag känner mig mycket trött hela tiden, men trots att jag är trött så har jag fått gjort en hel del här hemma och det brukar inte fungera i vanliga fall.
Fast samtidigt så är jag ju inne på sluttampen av min femte semestervecka och det skulle ju mycket väl kunna vara därför jag inte är lika utmattad längre och därför orkar mer.
Allt som händer kan ju vara tillfälligheter eller ha andra orsaker, det vet jag ju inte förrän det blivit någon varaktig förändring....
Nackdelarna jag ser med medicinen är de "hårda"/ "tunga" hjärtslagen som inte känns riktigt bra, men jag utgår ifrån att de är övergående och beror på ändringen av medicintyp. Jag tror inte att det beror på att jag är övermedicinerad, för jag tar betydligt lägre dos än tidigare, men det visar väl sig....
I morse, när jag låg där med mina tysta öron, så kändes det lite overkligt om det verkligen skulle kunna vara så att tinnitusen ger med sig efter 12 års daglig närvaro, och särskilt om det sker efter bara en veckas medicinering!
Å andra sidan så är jag helt övertygad om att mina hörselproblem, som uppstod sommaren 1999, berodde på hypotyreosen. Det hörseltest jag gjorde våren 2010 förbättrades markant efter det att jag började ta Liothyroninet, efter att det varit ganska stabilt flera år dessförinnan. En tillfällighet???
I alla fall: Jag låg där och tänkte plötsligt på Gunnels dagbok. På en vecka var 20 av hennes symtom borta- efter 20 år med Levaxin! Så det finns hopp!
Skeptikerna kan säkert hänvisa till Placebo-effekten (populärt när man inte förstår), men för min del så spelar det ingen roll vilken effekt det är som ev. skulle ge mig hälsan tillbaka!
I dag har jag tagit min åttonde tablett och har påbörjat andra veckan med den naturliga varianten. Skall bli spännande att se vad som händer under denna veckan!
26 juli 2011
Dag 5
Har mått mycket bättre idag!
Igår var jag olustig och mådde pyton, kände mig trött och stressad, värk i kroppen, orkade inte ta mig för någonting...
På kvällen kom jag på att jag ville bada, vilket jag inte gjort på säkert ett år, eftersom det tröttat ut mig så. Nu tog jag ett härligt varmt bubbelbad med väldoftande badolja och blev mör i hela kroppen, avslappnad och jättetrött, men på ett bra sätt!
Att 10-15 minuter av rätt aktivitet kan göra sådan skillnad är verkligen fantastiskt! Och att min kropp visste att det var just det den behövde! :)
Idag har jag varit mycket piggare och jag var ute hela förmiddagen och rensade ogräs, klippte grenar och fixade med annat i trädgården! Samtidigt som min mor var här och plockade av vinbären och gav mig en trevlig pratstund under arbetet!
Lycka!
Igår var jag olustig och mådde pyton, kände mig trött och stressad, värk i kroppen, orkade inte ta mig för någonting...
På kvällen kom jag på att jag ville bada, vilket jag inte gjort på säkert ett år, eftersom det tröttat ut mig så. Nu tog jag ett härligt varmt bubbelbad med väldoftande badolja och blev mör i hela kroppen, avslappnad och jättetrött, men på ett bra sätt!
Att 10-15 minuter av rätt aktivitet kan göra sådan skillnad är verkligen fantastiskt! Och att min kropp visste att det var just det den behövde! :)
Idag har jag varit mycket piggare och jag var ute hela förmiddagen och rensade ogräs, klippte grenar och fixade med annat i trädgården! Samtidigt som min mor var här och plockade av vinbären och gav mig en trevlig pratstund under arbetet!
Lycka!
25 juli 2011
Dag 4
Att dela tabletten gick inte så bra, den mosades sönder i sina beståndsdelar (trots Apotekets eminenta tablettdelare!), så idag tog jag hela på morgonen.
Jag är mycket trött och olustig, men det kan ju bero på olika saker och behöver inte ha med den nya medicinen att göra. Dock vet jag sedan tidigare att jag alltid reagerar starkt på alla former av ändringar i medicineringen, så det är väl bara att hålla ut....
Jag är mycket trött och olustig, men det kan ju bero på olika saker och behöver inte ha med den nya medicinen att göra. Dock vet jag sedan tidigare att jag alltid reagerar starkt på alla former av ändringar i medicineringen, så det är väl bara att hålla ut....
24 juli 2011
Dag 3
Idag delar jag tabletten och tar ½ nu på morgonen och ½ i eftermiddag. Vet inte riktigt vad som händer, men jag har fått ett tryck över bröstet och en stark olustkänsla omkring 5-6 timmar efter att jag tagit den hela tabletten.
Första dagen trodde jag att det berodde på att jag inte tillfört det T3 som kroppen varit van vid att få och att det berodde på detta, men igår verkade det mer som om jag fått i mig för mycket sköldkörtelhormon.
Vet inte om det naturliga hormonet är så mycket mer potent än de syntetiska medicinerna, men prövar med att tillföra det i lägre dos oftare. Tror inte att dosen är för hög, iallafall inte i förhållande till vad jag tidigare ätit.
Andra symtom är att jag svettas kopiöst! Det rinner svettdroppar på min hud, även när jag är i stillhet och det är väl inte så normalt.... Samtidigt har det ju varit mycket varmt och kvalmigt, med hög luftfuktighet, de här dagarna, så det är svårt att veta vad som är vad....
Spännande att se vad som händer idag!
Första dagen trodde jag att det berodde på att jag inte tillfört det T3 som kroppen varit van vid att få och att det berodde på detta, men igår verkade det mer som om jag fått i mig för mycket sköldkörtelhormon.
Vet inte om det naturliga hormonet är så mycket mer potent än de syntetiska medicinerna, men prövar med att tillföra det i lägre dos oftare. Tror inte att dosen är för hög, iallafall inte i förhållande till vad jag tidigare ätit.
Andra symtom är att jag svettas kopiöst! Det rinner svettdroppar på min hud, även när jag är i stillhet och det är väl inte så normalt.... Samtidigt har det ju varit mycket varmt och kvalmigt, med hög luftfuktighet, de här dagarna, så det är svårt att veta vad som är vad....
Spännande att se vad som händer idag!
23 juli 2011
Olika specialisers syn på hypotyreos
Hittade en sammanställning om vilka fynd olika specialister hittar vid hypotyreos:
Symtom och fynd - som olika specialister ser det
Intressant läsning!
Symtom och fynd - som olika specialister ser det
Intressant läsning!
22 juli 2011
Första tabletten
Nu har jag precis tagit den första tabletten och därmed även avslutat medicineringen med Levaxinet och Liothyroninet. Spännande att se vilken verkan detta har på mig!
21 juli 2011
Medicinen har kommit!
Apoteket ringde precia och berättade att medicinen har kommit! Så om jag bara lyckas ta mig dit idag, så kan jag börja med den imorgon! Skönt!!!
19 juli 2011
Semester, vila och återhämtning
Halva semestern har gått och jag har ännu inte återhämtat mig från vårens arbetsträning. Jag vet ju att jag kan vara så mycket piggare och ha så mycket mer energi, men min kropp kräver vila och avkoppling utan att visa några tecken på att få nog.
Förra veckan var jag med en av mina systrar uppe i "Farmors stuga" i Bohuslän. I tre dygn satt jag på altanen och tittade på havet, pratade och tog igen många år av missad kontakt, läste, sov och vilade och blev uppassad med mat och vin. Trodde denna totala avkoppling skulle ge mig den energi jag behöver så väl, men även om det var mycket mysiga och trevliga dagar så är jag fortfarande lika trött och energilös....
Tog sju veckors semester i sommar, för att jag behövde vila och för att jag planerade att pröva Naturligt sköldkörtelhormon under semestern. Jag reagerar alltid stakt på alla former av förändrad medicinering, så jag ville inte ha andra krav jag måste möta samtidigt som bytet sker, men allt kan man ju inte styra själv.....
Att jag nu får pröva medicinen inom sjukvårdens ram är jag väldigt glad över, men varje steg har tagit så lång tid! Nu har jag fått besked från apoteket att medicinen troligen finns på apoteket i början av augusti, så har jag tur så hinner jag testa den under mina sista två semesterveckor. Iallafall något, även om jag inte tror på det innan jag har den i min hand.
Hoppas så på att detta är vad min kropp behöver!
Förra veckan var jag med en av mina systrar uppe i "Farmors stuga" i Bohuslän. I tre dygn satt jag på altanen och tittade på havet, pratade och tog igen många år av missad kontakt, läste, sov och vilade och blev uppassad med mat och vin. Trodde denna totala avkoppling skulle ge mig den energi jag behöver så väl, men även om det var mycket mysiga och trevliga dagar så är jag fortfarande lika trött och energilös....
Tog sju veckors semester i sommar, för att jag behövde vila och för att jag planerade att pröva Naturligt sköldkörtelhormon under semestern. Jag reagerar alltid stakt på alla former av förändrad medicinering, så jag ville inte ha andra krav jag måste möta samtidigt som bytet sker, men allt kan man ju inte styra själv.....
Att jag nu får pröva medicinen inom sjukvårdens ram är jag väldigt glad över, men varje steg har tagit så lång tid! Nu har jag fått besked från apoteket att medicinen troligen finns på apoteket i början av augusti, så har jag tur så hinner jag testa den under mina sista två semesterveckor. Iallafall något, även om jag inte tror på det innan jag har den i min hand.
Hoppas så på att detta är vad min kropp behöver!
16 juli 2011
Väntan....
Ringde apoteket igår och fick veta att den variant av det naturliga sköldkörtelhormonet som min läkare ansökt om, är restnoterad och de vet därför inte hur lång tid det tar innan de kan ha medicinen hemma....
Väntan ....
Tålamod .....
Jag har ju "bara" väntat sedan april. Det var då jag bad läkaren om hon kunde skicka en licensförfrågan till Läkemedelsverket.
Hon tyckte inte att hon visste tillräckligt och ville skicka mig till Endokrinologen, som hade 4 veckors väntetid.
Remissen blev först avvisad, men de gick sedan med på att ta emot mig - med ytterligare väntan som följd....
Väntan på att få licensen - som fick skickas tillbaka för att det fanns felaktigheter i den. Sedan väntan på att få den nya, som tydligen skickats och kommit bort på vägen.....
Fick den slutligen och skyndade iväg till apoteket, där jag lämnade in den - vilket är den enda del jag själv kan påskynda.
De skulle ringa när de fått besked, oavsett vilket besked det blev, vilket de inte gjorde.
Igår fick jag brevet från läkaren, om att ansökan godkänts.
Brevet poststämplat i måndags, så egentligen borde en vecka, av de två det i normalfallet tar för apoteket att få hem medicinen, redan vara avklarad.
Kontaktade apoteket som först inte kunde hitta handlingarna, men sedan kunde se att varan var restnoterad...
De ringer när de har den, men på frågan om jag behöver ringa och påminna, fick jag veta att det får jag ju gärna göra.
Det är tur att jag fått Liothyroninet, för man behöver vara på topp för att hålla i alla trådar vad gäller sjukvård, medicinering och för den delen sjukförsäkringen, så länge man ingår i den...
Allting tar sådan tid!!!! Men det är ju bara ett enstaka liv det handlar om.....
Väntan ....
Tålamod .....
Jag har ju "bara" väntat sedan april. Det var då jag bad läkaren om hon kunde skicka en licensförfrågan till Läkemedelsverket.
Hon tyckte inte att hon visste tillräckligt och ville skicka mig till Endokrinologen, som hade 4 veckors väntetid.
Remissen blev först avvisad, men de gick sedan med på att ta emot mig - med ytterligare väntan som följd....
Väntan på att få licensen - som fick skickas tillbaka för att det fanns felaktigheter i den. Sedan väntan på att få den nya, som tydligen skickats och kommit bort på vägen.....
Fick den slutligen och skyndade iväg till apoteket, där jag lämnade in den - vilket är den enda del jag själv kan påskynda.
De skulle ringa när de fått besked, oavsett vilket besked det blev, vilket de inte gjorde.
Igår fick jag brevet från läkaren, om att ansökan godkänts.
Brevet poststämplat i måndags, så egentligen borde en vecka, av de två det i normalfallet tar för apoteket att få hem medicinen, redan vara avklarad.
Kontaktade apoteket som först inte kunde hitta handlingarna, men sedan kunde se att varan var restnoterad...
De ringer när de har den, men på frågan om jag behöver ringa och påminna, fick jag veta att det får jag ju gärna göra.
Det är tur att jag fått Liothyroninet, för man behöver vara på topp för att hålla i alla trådar vad gäller sjukvård, medicinering och för den delen sjukförsäkringen, så länge man ingår i den...
Allting tar sådan tid!!!! Men det är ju bara ett enstaka liv det handlar om.....
15 juli 2011
Beviljad licens!
Fick brev från läkaren idag: Läkemedelsverket har beviljat mig licens för att pröva naturligt sköldkörtelhormon istället för Levaxinet och Liothyroninet!
Det har varit en lång process, men nu slipper jag direktimportera det själv från USA och jag får pröva det inom sjukvårdens ram, med provtagningar osv.
Hade jag fått ett avslag så hade jag dock inte sett något annat alternativ, så detta känns verkligen jättebra!
Det har varit en lång process, men nu slipper jag direktimportera det själv från USA och jag får pröva det inom sjukvårdens ram, med provtagningar osv.
Hade jag fått ett avslag så hade jag dock inte sett något annat alternativ, så detta känns verkligen jättebra!
8 juli 2011
"Jag tror det bästa en man kan göra mot sina barn vid en skilsmässa är att vara oändligt snäll mot deras mor"
Jag läser en intressant artikel i GP, under rubriken Rik på hotell. Den var publicerad den 3 juli och är ett porträtt av Petter Stordalen, tydligen megakändis i Norge och aktuell här för att han just nu håller på att bygga om Göteborgs gamla posthus till hotell. Tyvärr hittar jag inte artikeln på gp.se.
Jag är inte så intresserad av hotellbyggen eller vad ofantligt rika människor gör med sina pengar, men Petter Stordalen visar sig ha en livsfilosofi som tilltalar mig.
Han har tre barn i ett tidigare äktenskap och säger något som är så viktigt: "Jag tror det bästa en man kan göra mot sina barn vid en skilsmässa är att vara oändligt snäll mot deras mor."
I hans fall innebär det att han varje år bjuder hela släkten, även hennes nya man och alla hans barn, till Mauritius och även om det kanske är att dra det lite väl långt, så är ju själva inställningen så rätt!
Det värsta man kan göra mot sina barn är väl att använda dem som slagpåse i kriget mellan de vuxna. Barn som utsätts för negativa kommentarer om den andra föräldern, som tvingas dölja att de har det bra hos den andra föräldern och trivs även där eller som får veta att de är så lika den förälder som mamma eller pappa nu bara ser negativa sidor hos.
Barn som blir indragna i mångåriga vårdnadsstrider som gör att de inte kan känna sig trygga under långa tider, vuxna som mest vill ha umgänge med sina barn för att den andra föräldern inte skall få det och så vidare. Exemplen är många och de förskräcker!
Ett barn är lika mycket psykologiskt som biologiskt en produkt av båda sina föräldrar och när man förtalar en av dem, så är det även en del av barnet man förkastar. Så jag tror verkligen att han slår huvudet på spiken när han säger att "Jag tror det bästa en man kan göra mot sina barn vid en skilsmässa är att vara oändligt snäll mot deras mor".
Han verkar också vara djupt engagerad i klimat- och miljöfrågor: "För mig är det självklart att alla i samhället måste bidra och jag skänker mycket pengar. Jag arbetar också för att hela min organisation skall präglas av ansvarstagande, både socialt och för miljön."
Han medger senare i intervjun att det är lätt att vara generös när man är en av Nordens rikaste och det är ju självklart en omständighet som underlättar, men det handlar ju också mycket om inställning och alla kan vi göra något, oavsett om vi har några pengar att avstå eller ej!
"Min syn på pengar är ganska enkel, kapitalism är för mig är att skapa välstånd och arbete. Pengarna skall användas, det finns ju som bekant inga fickor på svepningen. Och jag tycker att det är viktigt att betala skatt. Det är priset vi betalar för vår civilisation. Jag kan inte förstå hur politiker accepterar att företag flyttas till skatteparadis..."
För att återgå till synen på barnen, så skiljer den sig en hel del från vissa andra rika hotellägares, vars döttrar valsar runt i kändislivet och pressen: "Jag tänker självklart hjälpa till när de behöver lägenhet och bekosta deras utbildning. Men hittills har jag inte fört över en enda krona till mina barn. Viktigast av allt är att de lär sig stå på egna ben och får göra den karriär de själva vill."
Som sagt, många sunda värderingar som jag kan instämma i och jag hoppas bara att de grundas i en genuin livssyn och inte bara är ett pr-grepp, för att få intresse för sin person och sina hotell. Då skulle jag bli besviken, men tankarna skulle ju hålla i vilket fall.
Jag är inte så intresserad av hotellbyggen eller vad ofantligt rika människor gör med sina pengar, men Petter Stordalen visar sig ha en livsfilosofi som tilltalar mig.
Han har tre barn i ett tidigare äktenskap och säger något som är så viktigt: "Jag tror det bästa en man kan göra mot sina barn vid en skilsmässa är att vara oändligt snäll mot deras mor."
I hans fall innebär det att han varje år bjuder hela släkten, även hennes nya man och alla hans barn, till Mauritius och även om det kanske är att dra det lite väl långt, så är ju själva inställningen så rätt!
Det värsta man kan göra mot sina barn är väl att använda dem som slagpåse i kriget mellan de vuxna. Barn som utsätts för negativa kommentarer om den andra föräldern, som tvingas dölja att de har det bra hos den andra föräldern och trivs även där eller som får veta att de är så lika den förälder som mamma eller pappa nu bara ser negativa sidor hos.
Barn som blir indragna i mångåriga vårdnadsstrider som gör att de inte kan känna sig trygga under långa tider, vuxna som mest vill ha umgänge med sina barn för att den andra föräldern inte skall få det och så vidare. Exemplen är många och de förskräcker!
Ett barn är lika mycket psykologiskt som biologiskt en produkt av båda sina föräldrar och när man förtalar en av dem, så är det även en del av barnet man förkastar. Så jag tror verkligen att han slår huvudet på spiken när han säger att "Jag tror det bästa en man kan göra mot sina barn vid en skilsmässa är att vara oändligt snäll mot deras mor".
Han verkar också vara djupt engagerad i klimat- och miljöfrågor: "För mig är det självklart att alla i samhället måste bidra och jag skänker mycket pengar. Jag arbetar också för att hela min organisation skall präglas av ansvarstagande, både socialt och för miljön."
Han medger senare i intervjun att det är lätt att vara generös när man är en av Nordens rikaste och det är ju självklart en omständighet som underlättar, men det handlar ju också mycket om inställning och alla kan vi göra något, oavsett om vi har några pengar att avstå eller ej!
"Min syn på pengar är ganska enkel, kapitalism är för mig är att skapa välstånd och arbete. Pengarna skall användas, det finns ju som bekant inga fickor på svepningen. Och jag tycker att det är viktigt att betala skatt. Det är priset vi betalar för vår civilisation. Jag kan inte förstå hur politiker accepterar att företag flyttas till skatteparadis..."
För att återgå till synen på barnen, så skiljer den sig en hel del från vissa andra rika hotellägares, vars döttrar valsar runt i kändislivet och pressen: "Jag tänker självklart hjälpa till när de behöver lägenhet och bekosta deras utbildning. Men hittills har jag inte fört över en enda krona till mina barn. Viktigast av allt är att de lär sig stå på egna ben och får göra den karriär de själva vill."
Som sagt, många sunda värderingar som jag kan instämma i och jag hoppas bara att de grundas i en genuin livssyn och inte bara är ett pr-grepp, för att få intresse för sin person och sina hotell. Då skulle jag bli besviken, men tankarna skulle ju hålla i vilket fall.
3 juli 2011
Naturkraft
Tidigare i mitt liv läste jag allt jag kom över och var ofta på biblioteket, där jag oftast lånade med mig en hel hög med böcker hem. Böcker som jag sedan läste och lämnade tillbaka i god tid innan lånetiden gick ut.
När jag var på biblioteket senast, så lånade jag två böcker och en ljudbok. Därefter har jag lånat om dem två gånger och nu måste jag snart lämna dem ifrån mig på allvar. Trots att jag inte är klar med dem på långa vägar!
Det jag egentligen tänkte berätta, är att jag blivit djupt tagen av den bok jag håller på att läsa. Boken är Naturkraft av Åsa och Mats Ottoson. Om naturens lugnande, stärkande och läkande effekter.
Den bekräftar många av de tankar omkring naturen, läkning och rehabilitering som jag kommit fram till under mina år med begränsad förmåga. Till exempel har jag hela tiden känt att det är i trädgården jag mår bra och det är där jag kommer att bli frisk.
Det jag vill förmedla här finns i kapitlet I naturens vård där jag läste om Lägereldar istället för adrenalinkickar: Håkan Eliasson jobbade med att skapa adrenalinkickar genom till exempel forsränning och klättring, när han en dag insåg att människorna han mötte inte behövde mer, utan snarare mindre, adrenalin. Nu arbetar han istället med naturvistelse som läkning och terapi för patienter med bland annat utmattningsdepression.
Där berättas även om Vildmarksbyn Eden, som byggts upp av Lennart Svahn, som terapi för honom själv när han tog helt slut. Där finns små timmerstugor, utspridda i naturen. De är enkelt inredda med sovbritsar och liggunderlag, ett bord och en kamin. Det finns också ett samlingshus med elstad i mitten och utanför finns en samlingsplats med grillar och rejäla bänkar av kluvna stockar.
Han skapade ett rehabiliteringsprogram med tiden som medicin och naturen som kraftkälla, utifrån tanken att andra skall få tillgång till det som hjälpte honom själv.
Boken handlar också om att ta in naturen i sjukrummet, när man inte själv kan ta sig ut till den, om att umgås med en sten när det är det enda man klarar och mycket, mycket annat. En mycket intressant bok, som jag varmt kan rekommendera- och då har jag ändå halva boken kvar!
Ett citat jag vill vidareförmedla: " ... en människa i kris behöver en omgivning som är stabil, en omgivning med grundläggande och enkla relationer. Komplicerade relationer, som de man har med andra människor, är för svåra att klara för en person som mår mycket dåligt. Stenar och vatten däremot ställer inga krav och är därför lättare att umgås med."
För den som är intresserad av att köpa boken så finns den både hos Adlibris (nu 159 kr) och Bokus (nu 162 kr).
När jag var på biblioteket senast, så lånade jag två böcker och en ljudbok. Därefter har jag lånat om dem två gånger och nu måste jag snart lämna dem ifrån mig på allvar. Trots att jag inte är klar med dem på långa vägar!
Det jag egentligen tänkte berätta, är att jag blivit djupt tagen av den bok jag håller på att läsa. Boken är Naturkraft av Åsa och Mats Ottoson. Om naturens lugnande, stärkande och läkande effekter.
Den bekräftar många av de tankar omkring naturen, läkning och rehabilitering som jag kommit fram till under mina år med begränsad förmåga. Till exempel har jag hela tiden känt att det är i trädgården jag mår bra och det är där jag kommer att bli frisk.
Det jag vill förmedla här finns i kapitlet I naturens vård där jag läste om Lägereldar istället för adrenalinkickar: Håkan Eliasson jobbade med att skapa adrenalinkickar genom till exempel forsränning och klättring, när han en dag insåg att människorna han mötte inte behövde mer, utan snarare mindre, adrenalin. Nu arbetar han istället med naturvistelse som läkning och terapi för patienter med bland annat utmattningsdepression.
Där berättas även om Vildmarksbyn Eden, som byggts upp av Lennart Svahn, som terapi för honom själv när han tog helt slut. Där finns små timmerstugor, utspridda i naturen. De är enkelt inredda med sovbritsar och liggunderlag, ett bord och en kamin. Det finns också ett samlingshus med elstad i mitten och utanför finns en samlingsplats med grillar och rejäla bänkar av kluvna stockar.
Han skapade ett rehabiliteringsprogram med tiden som medicin och naturen som kraftkälla, utifrån tanken att andra skall få tillgång till det som hjälpte honom själv.
Boken handlar också om att ta in naturen i sjukrummet, när man inte själv kan ta sig ut till den, om att umgås med en sten när det är det enda man klarar och mycket, mycket annat. En mycket intressant bok, som jag varmt kan rekommendera- och då har jag ändå halva boken kvar!
Ett citat jag vill vidareförmedla: " ... en människa i kris behöver en omgivning som är stabil, en omgivning med grundläggande och enkla relationer. Komplicerade relationer, som de man har med andra människor, är för svåra att klara för en person som mår mycket dåligt. Stenar och vatten däremot ställer inga krav och är därför lättare att umgås med."
För den som är intresserad av att köpa boken så finns den både hos Adlibris (nu 159 kr) och Bokus (nu 162 kr).
23 juni 2011
Större risk för storstadsbor att bli psykiskt sjuka
Att bo i en storstad är ett hot mot den mentala hälsan, skriver Expressen idag.
Under de år jag varit sjuk, så är det en insikt jag också har kommit fram till och jag har tydligt märkt mitt behov av naturens lugn.
Städer består av oljud, alltför många människor som rusar runt, buller, grälla färger och annat som pockar på uppmärksamhet, kort sagt allt det som överbelastar våra hjärnor med intryck som måste processas och tas om hand.
Naturen, oavsett om det är i skogen, vid havet, i trädgården eller någon annanstans, ger helt andra intryck, som vi som människor är vana vid sedan tusentals år: Naturliga färger, synkroniserade rörelser när vinden prasslar i växtligheten och samtidigt stryker vår hud, ljud och dofter som vi mår bra av och ofta har positiva minnen av och definitivt inga människohorder som drar förbi, utan istället ett fåtal möten, med ögonkontakt och kanske en hälsning.
Jag har under de sista tio åren haft svårt att förstå att människor alls klarar av att leva i staden och kan inte förstå hur det kan vara högstatus och orimligt dyrt att bo så centralt som möjligt! Trots att jag själv levde mina första 40 år i en storstad och såg det som naturligt....
Under de år jag varit sjuk, så är det en insikt jag också har kommit fram till och jag har tydligt märkt mitt behov av naturens lugn.
Städer består av oljud, alltför många människor som rusar runt, buller, grälla färger och annat som pockar på uppmärksamhet, kort sagt allt det som överbelastar våra hjärnor med intryck som måste processas och tas om hand.
Naturen, oavsett om det är i skogen, vid havet, i trädgården eller någon annanstans, ger helt andra intryck, som vi som människor är vana vid sedan tusentals år: Naturliga färger, synkroniserade rörelser när vinden prasslar i växtligheten och samtidigt stryker vår hud, ljud och dofter som vi mår bra av och ofta har positiva minnen av och definitivt inga människohorder som drar förbi, utan istället ett fåtal möten, med ögonkontakt och kanske en hälsning.
Jag har under de sista tio åren haft svårt att förstå att människor alls klarar av att leva i staden och kan inte förstå hur det kan vara högstatus och orimligt dyrt att bo så centralt som möjligt! Trots att jag själv levde mina första 40 år i en storstad och såg det som naturligt....
19 juni 2011
Politikerna måste börja prata med varandra!
TCO:s ordförande, Eva Nordmark, skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet, bland annat att: "Nu måste politikerna sluta tjafsa och i stället göra upp om sjukförsäkringen. Vi måste bort från ordningen där sjuka utan arbetsförmåga tvingas ut ur försäkringen och bollas hit och dit i försäkringssystemen ofta med allt lägre ersättning."
och att: "Det duger inte att säga att förslagen som nu ligger på bordet inte går att genomföra för att de kostar pengar. Det är självklart att en sjukförsäkring som ger fler sjuka rätt till ersättning kommer att kosta mer än det gör att kasta ut människor utan ekonomisk trygghet. Idag tvingas sjuka att söka försörjningsstöd eller ekonomisk hjälp från anhöriga eller kyrkan för att klara vardagen. Det är inte en värdig ordning för sjuka människor. Det är inte heller hållbar politik i längden att låta kommunernas försörjningsstöd ta hand om sjuka människors försörjning."
Dessutom är det väl så att sjukförsäkringen går med miljardvinst? Pengar som vi sjuka och de fortfarande friska betalt till en försäkring som ändrar reglerna allteftersom, oavsett om försäkringsskadan redan inträffat eller ej.
Men för att se det ologiska med nuvarande ordning måste man ju först inse att människor inte är av naturen lata och oföretagsamma. Man kan ju börja med att tänka på människorna i sin närhet, om de i allmänhet är lata och oföretagsamma? Sedan kan man ju undera på om det är troligt att just de personer man själv omger sig med är så annorlunda från resten av oss? Hade vi verkligen kunnat utveckla vår nuvarande civilisation om majoriteten av oss verkligen vore så slöa och slappa?
Men det är skickligt iscensatt: Först riktas debatten in på att friska människor utnyttjar sjukförsäkringen för att slippa jobba och dessutom att fusket är så utbrett att det är nästan osannolikt. Vilket det också var, upptäckte man när man väl började undersöka saken. På samma sätt visade det sig vara med de förment friska människor, som fortsatte vara utan arbetsförmåga även efter det att de utförsäkrats, omförsäkrats eller nollklassats.
Men det fiffiga med detta upplägg är att trots att det hela visade sig vara falsk propaganda, så hade majoriteten av befolkningen gått på den, utan att inse att de står i tur att drabbas eftersom de ju vet med sig själva att de varken är fuskare eller lata utnyttjare.
Problemet för politikerna är nu att gruppen som inser hur illa det är ställt hela tiden ökar, i takt med att männsikor själva eller deras anhöriga drabbas av de omänskliga reglerna när de som mest skulle behöva samhällets stöd!
Artikeln finns upplagd på Svenska Dagbladet.
och att: "Det duger inte att säga att förslagen som nu ligger på bordet inte går att genomföra för att de kostar pengar. Det är självklart att en sjukförsäkring som ger fler sjuka rätt till ersättning kommer att kosta mer än det gör att kasta ut människor utan ekonomisk trygghet. Idag tvingas sjuka att söka försörjningsstöd eller ekonomisk hjälp från anhöriga eller kyrkan för att klara vardagen. Det är inte en värdig ordning för sjuka människor. Det är inte heller hållbar politik i längden att låta kommunernas försörjningsstöd ta hand om sjuka människors försörjning."
Dessutom är det väl så att sjukförsäkringen går med miljardvinst? Pengar som vi sjuka och de fortfarande friska betalt till en försäkring som ändrar reglerna allteftersom, oavsett om försäkringsskadan redan inträffat eller ej.
Men för att se det ologiska med nuvarande ordning måste man ju först inse att människor inte är av naturen lata och oföretagsamma. Man kan ju börja med att tänka på människorna i sin närhet, om de i allmänhet är lata och oföretagsamma? Sedan kan man ju undera på om det är troligt att just de personer man själv omger sig med är så annorlunda från resten av oss? Hade vi verkligen kunnat utveckla vår nuvarande civilisation om majoriteten av oss verkligen vore så slöa och slappa?
Men det är skickligt iscensatt: Först riktas debatten in på att friska människor utnyttjar sjukförsäkringen för att slippa jobba och dessutom att fusket är så utbrett att det är nästan osannolikt. Vilket det också var, upptäckte man när man väl började undersöka saken. På samma sätt visade det sig vara med de förment friska människor, som fortsatte vara utan arbetsförmåga även efter det att de utförsäkrats, omförsäkrats eller nollklassats.
Men det fiffiga med detta upplägg är att trots att det hela visade sig vara falsk propaganda, så hade majoriteten av befolkningen gått på den, utan att inse att de står i tur att drabbas eftersom de ju vet med sig själva att de varken är fuskare eller lata utnyttjare.
Problemet för politikerna är nu att gruppen som inser hur illa det är ställt hela tiden ökar, i takt med att männsikor själva eller deras anhöriga drabbas av de omänskliga reglerna när de som mest skulle behöva samhällets stöd!
Artikeln finns upplagd på Svenska Dagbladet.
16 juni 2011
Välkommen till Mitt enstaka liv!
Bloggen, Mitt enstaka liv, startar jag för att jag är så trött på att hela tiden avfärdas som ett "enstaka fall" i debatten. Vi som har drabbats hårdast av den nya sjukförsäkringspolitiken är ju bara "enstaka fall" och därför inte så mycket att bry sig om!
I många år har jag nu känt en enorm maktlöshet, när jag fått läsa och höra att vi långtidssjuka är fuskare, ovilliga till arbete och egentligen bara behöver ett ekonomiskt incitament (dvs förlorad eller sänkt ersättning) och en spark i baken för att bli arbetsföra. Dessutom skall vi tydligen vara offer, för anledningen till att vi inte arbetar är att försäkringskassan tidigare gett oss sjukersättning och ingen har frågat efter oss!
Jag är varken offer, fuskare eller ovillig till arbete! Jag har bara inte haft förmågan och energin att klara av att arbeta på grund av sjukdom! Men nu har jag åtminstone återfått så mycket energi, genom tillägg av Liothyronin till Levaxinet, att jag orkar börja protestera!
I mitt "enstaka fall" skulle det alltså fungera bättre med en effektiv medicinering, rehabilitering och en uppdaterad hypotyreosvård, än vad det gör med utförsäkring, utanförskap och osynliggörande!
Tidigare hade jag åtminstone en handläggare på Försäkringskassan, jag skickades på utredningar och någon var huvudansvarig för min rehabilitering. Efter min "friskskrivning" är det ingen som, under de dryga två år jag varit utslängd ur systemet, undrat hur det går för mig eller vad jag skulle behöva för hjälp för att kunna komma tillbaka!
Jag har ändå tur för jag har kvar min anställning och därför har min arbetsgivare gett mig det stöd jag behöver i min väg tillbaka, men som samhället egentligen borde stått för!
Jag är helt utraderad ur statistiken, eftersom jag inte uppbär någon som helst form av bidrag utan lever på min mans inkomst! Alltså en av dem som nu räknas som helt självförsörjande! Jag är en seger för den nya sjukförsäkringen som minskat ohälsotalet med så många tusen enstaka människor!
När jag försökte anmäla mig till det nya Arbetslivsintroduktionen på Arbetsförmedlingen, fick jag veta att jag inte var utförsäkrad och därför inte ingick i målgruppen. Jag var bara friskskriven av Försäkringskassan.
Med hjälp av endast två namnteckningar, försäkringsläkarens och handläggarens, förvandlades jag från helt arbetsoförmögen till fullt arbetsför från en dag till en annan, utan någon form av rehabiliteringsinsats, arbetsträning eller annan behandling.
Något sjukvården och alla mina läkare misslyckats med under nästan ett decennium! Fantastiskt effektivt! Vore det inte redan infört så borde det absolut införas som ett sätt att öka folkhälsan! ;)
Den grupp jag nu tillhör har nyss fått ett nytt namn, "Nollklassade". Det är vi som enligt vad det sägs aldrig har kunnat ta oss in på arbetsmarknaden och därför inte har någon SjukpenningGrundande Inkomst, SGI, och därför tvingas leva på vår familj, på gamla besparingar eller socialbidrag när vi friskskrivs av handläggaren.
Det fiffiga, för samhället och skattebetalarna, är dock att alla vi som friskskrivs utan att kunna gå tillbaka till arbetet dagen efter det att beslutet träder i kraft, vi förlorar vår SGI direkt. Och då får vi skylla oss själva, för vi har ju papper på att det inte är någto fel på vår arbetsförmåga!
Det finns ju olika teorier om hur många liv vi har, men det är ingenting jag kommer att ta upp här. Just nu är detta det enda liv jag har och det är detta enstaka liv jag kommer att beskriva i den här bloggen.
I många år har jag nu känt en enorm maktlöshet, när jag fått läsa och höra att vi långtidssjuka är fuskare, ovilliga till arbete och egentligen bara behöver ett ekonomiskt incitament (dvs förlorad eller sänkt ersättning) och en spark i baken för att bli arbetsföra. Dessutom skall vi tydligen vara offer, för anledningen till att vi inte arbetar är att försäkringskassan tidigare gett oss sjukersättning och ingen har frågat efter oss!
Jag är varken offer, fuskare eller ovillig till arbete! Jag har bara inte haft förmågan och energin att klara av att arbeta på grund av sjukdom! Men nu har jag åtminstone återfått så mycket energi, genom tillägg av Liothyronin till Levaxinet, att jag orkar börja protestera!
I mitt "enstaka fall" skulle det alltså fungera bättre med en effektiv medicinering, rehabilitering och en uppdaterad hypotyreosvård, än vad det gör med utförsäkring, utanförskap och osynliggörande!
Tidigare hade jag åtminstone en handläggare på Försäkringskassan, jag skickades på utredningar och någon var huvudansvarig för min rehabilitering. Efter min "friskskrivning" är det ingen som, under de dryga två år jag varit utslängd ur systemet, undrat hur det går för mig eller vad jag skulle behöva för hjälp för att kunna komma tillbaka!
Jag har ändå tur för jag har kvar min anställning och därför har min arbetsgivare gett mig det stöd jag behöver i min väg tillbaka, men som samhället egentligen borde stått för!
Jag är helt utraderad ur statistiken, eftersom jag inte uppbär någon som helst form av bidrag utan lever på min mans inkomst! Alltså en av dem som nu räknas som helt självförsörjande! Jag är en seger för den nya sjukförsäkringen som minskat ohälsotalet med så många tusen enstaka människor!
När jag försökte anmäla mig till det nya Arbetslivsintroduktionen på Arbetsförmedlingen, fick jag veta att jag inte var utförsäkrad och därför inte ingick i målgruppen. Jag var bara friskskriven av Försäkringskassan.
Med hjälp av endast två namnteckningar, försäkringsläkarens och handläggarens, förvandlades jag från helt arbetsoförmögen till fullt arbetsför från en dag till en annan, utan någon form av rehabiliteringsinsats, arbetsträning eller annan behandling.
Något sjukvården och alla mina läkare misslyckats med under nästan ett decennium! Fantastiskt effektivt! Vore det inte redan infört så borde det absolut införas som ett sätt att öka folkhälsan! ;)
Den grupp jag nu tillhör har nyss fått ett nytt namn, "Nollklassade". Det är vi som enligt vad det sägs aldrig har kunnat ta oss in på arbetsmarknaden och därför inte har någon SjukpenningGrundande Inkomst, SGI, och därför tvingas leva på vår familj, på gamla besparingar eller socialbidrag när vi friskskrivs av handläggaren.
Det fiffiga, för samhället och skattebetalarna, är dock att alla vi som friskskrivs utan att kunna gå tillbaka till arbetet dagen efter det att beslutet träder i kraft, vi förlorar vår SGI direkt. Och då får vi skylla oss själva, för vi har ju papper på att det inte är någto fel på vår arbetsförmåga!
Det finns ju olika teorier om hur många liv vi har, men det är ingenting jag kommer att ta upp här. Just nu är detta det enda liv jag har och det är detta enstaka liv jag kommer att beskriva i den här bloggen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)