8 veckor

Nu har jag ätit Amour Thyroid (naturligt sköldkörtelhormon från ekologiskt uppfödda och noga kontrollerade grisar) i 8 veckor. Jag hade räknat med att bytet från de syntetiska (Levaxin + Liothyronin) till den naturliga skulle kunna ställa till det, för jag är väldigt känslig för varje form av förändring i medicineringen, men jag hade inte trott att det skulle vara så här jobbigt!!!! Jag byter ju för att det skall bli bättre!

Under de här åtta veckorna har jag gått från en tablett (1 grain = 60 mg), via 1½ till 2 tabletter /dag. Nu har jag ätit 2 tabletter per dag i fyra veckor, så i början av nästa vecka skall jag åka till sjukhuset och lämna blodprover. Därefter skall jag tala med min läkare om en eventuell höjning av dosen och det tror jag att jag behöver!

Jag har inte klarat av att jobba mina 2 timmar/dag de senaste veckorna och det beror troligen på att jag ligger för lågt i dos och därför har sämre med energi än tidigare. Under dessa dryga två veckor jag varit sjukskriven och haft möjlighet till återhämtning, så har iallafall många av symtomen klingat av; tinnitusen är tillbaka på en uthärdlig nivå, jag är stabilare och går inte lika ofta in i dörrkarmar, hörn och dörrhandtag, jag har inte haft några yrselattacker på säkert två veckor, jag är inte längre lika lättstörd (tex av att jag blir tilltalad) och inte heller lika lättirriterad och stingslig osv.

Däremot är min energinivå mycket låg, men de senaste dagarna har jag vaknat piggare på morgonen och även orkat gå ut i trädgården- vilket är mitt bästa sätt att återfå energi! Men för att klara det måste jag först ha tillräckligt med energi att lägga på det....

Att medicineringen har en avgörande roll i att jag nu är så "låg" är det nog ingen tvekan om, däremot vet jag inte hur stor del som beror på att jag lägger allt för mycket av min, mycket begränsade energi, på att försöka att klara av att arbeta de 10 timmar i veckan som jag lyckats uppnå. På semestern tog det fem veckor innan jag fick upp näsan över vattenytan och började må bra, då hade jag lagt precis all energi jag hade på att klara av att jobba fram till semestern.

Femte semesterveckan hade jag även ätit den nya medicinen i en vecka och visste inte riktigt vad min återfunna energi kom ifrån. Därefter blev jag ju mycket sämre, med symtom på att jag fick för lite T3 och vet därför inte vad som är vad.

Efter 7 veckors semester jobbade jag två veckor och en måndag innan jag kraschade igen. Helgen innan min senast arbetade måndag hade jag haft båda mina systrar och deras familjer här, vilket jag brukar undvika för att jag behöver spara mig inför jobbet. Dessutom har det tillfälligt varit en hel del annat omkring mig, av personlig och privat karaktär, som jag inte kan välja bort.

Börjar fundera på om det verkligen är vettigt att jag skall undvika allt som kan kallas liv, bara för att jag skall kunna arbeta mina 10 timmar? Är det vettigt att jag inte kan umgås med andra människor på min fritid, inte kan utsätta mig upplevelser och intryck, som att tex gå och handla, gå ut och äta middag eller liknande, för att min hjärna då överbelastas så att jag inte klarar av att jobba efter helgen eller dagen därpå? Är det vettigt att jag inte hinner återhämta mig på fem semesterveckor? När jag faktiskt bara jobbar 2 timmar/dag i ett arbete särskilt anpassat till mina begränsingar och behov????

Hoppas att svaret är att jag behöver mer sköldkörtelhormon och att jag då får tillgång till ett mer normalt liv igen!!!