Den rättsosäkra sjukförsäkringen

Hittade ett debattinlägg i GP: Så får vi sjukförsäkringen att friskna till. Artikeln är skriven utifrån en rapport LO-TCO Rättsskydd presenterade den 4 juli och där de vill se en mer rättssäker modell för sjukförsäkringen:

Det är individer som blir sjuka. Det är den enskilde individens arbetsförmåga som måste prövas och den ska prövas mot arbeten som faktiskt finns och är möjliga att få och utföra. Allt annat är teoretiska modeller som inte fungerar, skriver Dan Holke, chefsjurist, och Claes Jansson, enhetschef, LO-TCO Rättsskydd.

För den oinvigde så verkar det väl så väldigt självklart att det inte ens borde behöva sägas!??

Men tyvärr är det väldigt långt ifrån verkligheten idag: Det kan ju finnas en och annan fuskare som skor sig på systemet och boten mot dessa parasiter blev att alla som inte är mer eller mindre dödssjuka valsar runt i ett oändligt system- om de alls får lov att vara med.

Därför går sjukförsäkringen för närvarande med 9 000 000 000 kr i vinst!!! Pengar som tagits från de sjuka, arbetsoförmögna enstaka individer som nu berövats sina utbetalningar ur den försäkring de betalade in till under sin tid som friska och arbetsföra. Som en försäkring inför eventuell sjukdom i framtiden!!!

I dag ökar sjuktalen igen. Sett över hela Sverige ökade antalet sjukfall med hela 14 procent under 2011. Nästan en halv miljon fler sjukdagar registrerades i februari i år. Den stora gruppen är så kallade återvändare. Det är personer som tidigare utförsäkrats som nu återvänder till försäkringen. Nära 70 procent av ökningen svarar denna grupp för.

Dessa människor har under en längre tid tvingats söka jobb de aldrig kan få. De har prövats mot arbeten som de är helt chanslösa att få. Många har tvingats till socialförvaltningen för sin försörjning. Till vilken nytta kan man fråga sig?

Svaret som ges, är oftast att det var så dåligt förr när människor helt lämnades åt sitt öde i åratal- men det gör ju inte detta vansinnet bättre, eller?

Kan man inte tänka sig ett mellanting, där människor får stöd att komma i arbete när det är dags för det! Beroende på sjukdom och förmåga och inte baserat på att en viss tid har gått???

Kanske skulle läkarna kunna få förtroendet att bedöma detta? Och i de fall där det verkar orimligt eller då man anser att läkaren är korrupt- hänvisa patienterna till en annan läkare för ytterligare en bedömning????

De medicinska kriterier som ställs upp för att klara ett arbete måste överensstämma med arbetsgivarnas krav och de arbeten som finns tillgängliga. Då är teoretiska modeller eller långa listor på arbeten som borde gå att utföra utan värde.

Det måste finnas ett individperspektiv i försäkringen. De medicinska förutsättningarna varierar, det fotfäste som individen har på arbetsmarknaden likaså. Det är den självklara utgångspunkten för oss.

Själva sjukförsäkringens idé är att ge kompensation för förlorad eller minskad försörjningsförmåga. Försäkringen ska också ge incitament och stöd för att återgå till arbetsmarknaden. Båda dessa grundläggande hörnpelare vacklar idag.

 ....

Med detta menar vi absolut inte att sjukpenning ska vara ett långvarigt försörjningsstöd. Men det måste ställas realistiska krav på den enskilde samtidigt som arbetsmarknadspolitiken svarar upp mot den verklighet som många i dag lever i.

.... 

Ofta är den behandlande läkarens medicinska underlag det enda som ligger till grund för Försäkringskassans bedömning. Läkarnas bedömning i ärendena bör därför väga tyngre. Rimliga krav måste ställas på hur utförligt läkarutlåtandet/intyget ska vara för att läkarens bedömning ska kunna godtas.

Också detta borde lämna större utrymme för att väga in individuella bedömningar rörande exempelvis olika rehabiliteringsinsatser samt sjukskrivningens längd.

Det vore önskvärt med en bred överenskommelse i riksdagen kring ett nytt sjukförsäkringssystem som är rättssäkert, överblickbart och förutsebart. Individens behov måste stå i centrum. Vår sjukförsäkring idag är en ganska sjuk försäkring. Det behövs politisk handlingskraft för att få sjukförsäkringen att friskna till.

Kunde inte ha sagt det bättre själv! ;)

Artikeln innehåller också en del konkreta åtgärder som jag inte tar upp här. Jag kan ju inte kopiera hela artikeln, så gå dit och läs själv om du är intresserad!

1 år sedan första tabletten!

Idag är det exakt ett år sedan jag hade förmånen att ta den första tabletten av Armour Thyroid! Det har, minst sagt, varit en skakig resa!

Min ingångsdos var ju en tablett och min läkare (vars första AT-patient jag var) gav mig rådet att sluta med Levaxinet och Liothyroninet ena dagen och börja med AT dagen därpå. Och det hade säkert fungerat bra om jag bara fått rätt ingångsdos, men det visade sig senare att 1 tablett var 1/3 av vad jag behövde- så jag rasade rakt in i Den Stora Tröttheten och balanserade på gränsen till en depression igen.

Som jag minns det så mådde jag bra första veckan- då det fortfarande fanns gamla medicinrester i kroppen, men sedan gick det bara utför. Till ett läge jag känner så väl igen, efter all tid jag spenderat i De Orkeslösas Land!

Efter 7 veckors semester gick jag tillbaka till arbetet och klarade av att utföra det i två veckor innan jag blev sjukskriven i drygt två månader för energilösheten.

Jobbade i två veckor igen och det gick jättebra! Jag hade nu nått min slutdos, 3 tabletter och mådde mycket bättre. Men då fick jag hög feber och vad som visade sig vara lunginflammation! Hemma nästan en månad och gick tillbaka till jobbet trots att jag fick sitta upp och sova på nätterna och att jag blev andfådd bara efter att gå nedför en trappa. Med täta pauser lyckades jag iallafall att hjälpligt städa de lokaler jag hade ansvar för.

Nu närmade det sig jullov och jag hade tänkt jobba under samtliga vardagar eftersom jag knappt jobbat något alls under hösten, men jag hade så svåra problem med andningen att jag tog ledigt under mellandagarna och fick två veckors jullov.

Var inte särskilt mycket bättre därefter, men hade en läkartid bokad för förlängning av min 75% sjukskrivning. Jag var ganska van vid att "hosta lungorna ur mig" vid det laget, men läkarens kommentar när jag kom in i rummet var: "Och så har du blivit förkyld också". När jag berättade att det var lunginflammationen som inte  gav med sig, så tog hon fram stetoskopet och sen blev jag kvar där i en dryg timme för olika andningstester.

Jag fick med mig ett recept på Ventoline hem och en tid för Spirometri några veckor senare. Ventolinet hjälpte ju för stunden, men effekten gick snabbt över så mina dosor med ämnet tog snabbt slut. Fick utskrivet fler, men mådde fortfarande inte särkilt bra. För att göra en långdragen historia kort så blev diagnosen Astma och när jag väl fått rätt dos med inandningskortison, så försvann besvären. Men då var vi framme i mars.

Under januari hade jag också varit tillbaka till min endokrinolog för läkemedelsverket ville ha en utvärdering efter ett halvår. Jag var då osäker på effekten av AT och om jag verkligen mådde bättre än med Liothyroninet. Lika bra mådde jag absolut, men var det också en förbättring som var värd allt strul? Jag hade ju varit så nedsatt av annat sedan i slutet av november då jag äntligen uppnått rätt styrka. Vi ansökte om ytterligare 6 månader för att jag skulle kunna fortsätta testa.

Alla turer med problem med licensen, brist på medicinen och allt annat finns på annan plats i bloggen- men det säger jag, att om dessa licensläkemedel inte gav patienterna en verklig och rejäl förbättring så skulle ingen hålla på och kämpa för att få tillgång till dessa mediciner!!!

Under våren mådde jag så bra att jag dels kunde påbörja ett arbetsförsök på 50% och dels ville fortsätta med licensmedicinen  efter dessa andra 6 månader hade gått.

Då fick jag reda på att min läkare skulle sluta om ett par veckor! Såg till att komma dit och han skrev en licens för ett år och ett recept på fyra uttag. Trodde vi båda! Tills apoteket upplyste om att det fattades en 4 när det gällde uttagen på receptet! Kastade mig på telefonen för att hinna få ett nytt recept, men då hade han redan slutat och Medicinkliniken hänvisade mig till min husläkare eftersom de inte längre hade någon endokrinolog!

Min husläkare skickar nu en remiss till en annan klinik, men jag har bara medicn fram till slutet av september så det är- återigen- en kamp om tiden!

Idag är det också ett år sedan vansinnesdådet i Oslo och på Utøya och i skenet av det så ter sig mina problem ganska små! Tänker på alla som var där eller som mist någon nära!

Nuläget

Jag har inte orkat skriva så mycket om hur jag mår och vad som händer, för vägen har varit tung ett tag- men nu är näsan ovanför vattenytan igen!



Vet inte exakt vad jag bloggat om tidigare, men här kommer en liten resume: Vid läkarbesöket i slutet av februari tyckte min läkare att det var dags att prova på hur det skulle gå att jobba 50%, så hon sjukskrev mig på 75% under mars och på 50% under april med en ny läkartid i slutet av april.

När jag gick från besöket så var jag mycket tvivlande på hur det skulle gå- för hur gärna jag än vill klara att leva ett mer "normalt" liv så vet jag ju efter alla dessa år hur stora mina begränsningar är och vad som är rimligt. Efter ett par dagar kom jag dock på att jag ju inte trott att jag skulle klara 10 timmar/vecka heller och det gick ju över all förväntan!

Började ställa in mig på att 50% skulle komma att funka och funderade på hur jag skulle kunna fortsätta på bästa sätt. Hittills har jag ju städat drygt 8 timmar per vecka och skött tvätt av moppar och trasor på de övrig knppa två timmarna.

Det har ju varit mycket flängande eftersom jag städat på tre olika ställen, ett kontor och två Öppna förskolor samt att jag tvättat moppar och trasor i anslutning till två av passen- på ytterligare ett ställe. Detta har ju dock funkat, men förra våren hade jag ju stora besvär med värk i händer, handleder, armbågar och axlar samt att tummarna slutade att klara av att vara "mothåll" för de andra fingrarna vilket ju resulterade i att min gripförmåga nästan var noll.

Då fick jag hjälp av en sjukgymnast från Företagshälsovården som kom ut och tittade på hur jag arbetade och gav mig tips på alternativa rörelser och även såg till att nytt, mer ergonomiskt, arbetsmaterial köptes in, så att jag inte skulle behöva fresta på så på mina händer och handleder. När hon mätte min handstyrka hade högerhandens styrka halverats sedan hösten innan, då vi planerade för arbetsträning, och vänsterhandens också reducerats väsentligt.



Med det nya städmaterialet och de nya städmetoderna har jag inte alls haft lika stora problem, men jag känner alltid av handlederna när jag jobbar, när jag har jobbat och ett tag efteråt innan det blir bra igen. När jag är hemma längre perioder så har jag aldrig några problem, så för mig är det ganska klart att det är städjobbet som orsakar problemen och jag är rädd för att jag också skall få fysiska skador som tillägg till alla de andra problem jag har. Det jag varit genuint tacksam för alla de här jobbiga åren har ju varit att jag sluppit värk i alla fall!

Så tillsammans med min arbetsgivare och min fackliga representant så kom vi fram till att jag skulle fortsätta städa 10 timmar/ vecka eftersom det fungerade och pröva att närma mig arbete i barngrupp igen på de tillkommande tio.

Den stora skillnaden mot när jag först började arbetsträna är ju att jag nu (med hjälp av bla Armour Thyroid) inte alls är lika känslig för intryck längre. Hittills har jag städat i en mycket skyddad och tyst miljö med få intryck, men jag känner mig mogen att gå vidare och pröva fler intryck under arbetstiden.

Resultatet blev att jag skulle pröva att vara i en liten barngrupp, med 3-5 barn, där jag skulle läsa sagor eller spela spel eller liknande. Tyvärr blev dessa pass uppdelade på två olika förskolor, pga att inte allt för mycket tid skulle gå åt till resor.



Ändå fungerade det över all förväntan! Dessutom var det jätteroligt att få möta barn på förskolan igen, läsa för dem, prata med dem, umgås med dem. På förskolorna var jag en extra resurs som inte hade något ansvar eller krav på mig.

Måndagen den 2 april började jag och den veckan skulle jag jobba en extra timme varje dag, före eller efter städningen. Eftersom jag jobbar fyra dagar i veckan, så skulle det bli 14 timmar denna och nästa vecka- om det inte varit så att långfredagen och annandag påsk låg där och de därför gick bort. Jag anser dock att jag klarade 14 timmar eftersom jag även hade klarat att jobba de två lediga dagarna om påsken inte legat här.



Fortsättning följer, för nu börjar den tuffa perioden snart och den tar jag inte nu.