6 september 2013

Bra sagt i Arga doktorn

I går sändes andra delen i serien "Arga doktorn". Det handlade om en sällsynt gensjukdom, kallad EBS. Mycket skrämmande att få se så tydligt hur dåligt vården kan fungera: Inger har troligen haft sjukdomen hela livet, men får inte diagnos förrän i 50-årsåldern och då med hjälp av ett tv-program!!!

Familjeläkaren hon haft i 13 år, kommer precis innan han slutar på att det nog kan vara EBS hon lider av, men i överlämnandet till nästa läkare går något snett och den nya läkaren tar inte misstankarna på allvar och istället rekommenderar han psykologbesök!

Även om hypotyreos är en helt annan sjukdom, så känns mönstret igen: Patienten har så många olika symtom att det måste vara psykiskt. Alltså blir resultatet en remiss till psyket, psykologsamtal, recept på antidepressiva eller misstanke om hypokondri- istället för fungerande behandling!

Skillnaden mellan dessa sjukdomar är dock att den ena är väldigt vanlig medan den andra är sällsynt, resultatet för patienten blir dock likartat- en klart sänkt livskvalitet helt i onödan.

Men att jag valde att blogga även om detta program, handlar mest om något Arga doktorn sa i samtal med programledaren. Något som kan stämma in även på oss sköldkörtelsjuka, som har så många olika symtom att vi ofta inte tas på allvar. Läkaren Björn Bragée säger på frågan om varför det är så knepigt att ställa diagnos:
"Två saker: dels så kanske vi i vården ännu har svårt för helhetssyn, att lägga det här pusslet, att sätta oss ner och fundera, vad är, är det bara tillfälligheter som lett hit? Och det andra är så praktiskt, att jag tror faktiskt, att vi har mycket att lära när det gäller kroppsundersökning. Vi läkare har liksom tappat konsten att undersöka patienter..."
Så tror jag att många sjuka upplever att det är. Själv fick jag vid ett tillfälle veta att jag, på min nya vårdcentral, bara fick ta upp två ämnen under besöket, detta när jag vid bokningen uppgav att jag behövde nya mediciner, kolla blodtrycket och något mer. Hur skall man med sådana begränsningar kunna ha en helhetssyn???

Björn Bragée tyckte på frågan om varför det är så svårt att ställa en diagnos att han ifrågasätter om det är så svårt:
"Under medicinarutbildningen, när man skall bli läkare, så läser man ju om sjukdomen... vilka tecken man skall sätta ihop till ett syndrom, dvs en hel rad med symtom."


Detta gällde EBS, men kunde likväl ha handlat om hypotyreos. Sjukdomar som är komplicerade och påverkar många olika organsystem i kroppen. Sjukdomar som kanske kräver lite mer än "ett enkelt blodprov" att diagnostisera. Detta sägs ca 35 minuter in i del 2.

Så här säger Inger själv om vad det betytt att vara med i Arga doktorn: Nu slipper jag kallas inbillningssjuk:
"Det gör en enorm skillnad när man plötsligt möter människor som tror på en, som säger att de ska finnas vid ens sida och gå till botten med alla de besvär man har. Det har Björn Bragée och redaktionen erbjudit mig. Det betyder allt och är raka motsatsen till vad jag har upplevt tidigare. 
Men efter att hon har ”vunnit över vården” när hon till slut har fått en diagnos, har Inger också blivit argare. Hon har plötsligt insett hur illa hon har blivit behandlad och hur hårt hon har tagit det att ständigt bli bortviftad i vården. Och ilskan ger henne energi.
- Jag hoppas att det här programmet kommer skapa debatt och diskussion och att det kan ge kraft åt andra som bara står och stampar. Det måste hända något nu, det kan inte fungera så här. Det är absurt när vården sätter sig på höga hästar och blir defensiva för att de saknar kunskap. Jag upplevde det som att de började se mig som ett problem, inte min sjukdom och till slut blev jag avvisad. Tänk då om man känner sig svag och inte orkar kämpa emot, då tror man ju till slut på dem som säger att man bara är ledsen och behöver äta antidepressiva tabletter eller gå till psykolog."
 

2 kommentarer:

  1. Sjukdomar/tillstånd som är ovanliga löper risk att förbli oupptäckta - delvis pga den oerhört pressade situation som läkarna jobbar i. Att föreslå en patient att träffa en psykolog betyder inte nödvändigtvis att man tror att tillståndet är "inbillning" utan att läkaren vill ha fler infallsvinklar. I Ingers fall hade det ju kunna leda till att hennes egen teori hade delats av psykologen ifråga.
    Psykologen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Psykologen!
      Tack för din syn på saken! Jag tror säkert att det kan vara som du säger och att läkaren har de bästa avsikter, men väldigt ofta så känner människor sig kränkta och att de inte blir tagna på allvar när de själva känner att något är väldigt fel i deras kroppar.

      När det gäller den sjukdom jag känner till och hör många andras berättelser om, hypotyreos, så är detta mycket vanligt och kanske gör det att man blir lite extra kritisk till fenomenet.

      Jag har dock inget emot psykologer och har själv blivit erbjuden samtal med både psykologer och beteendevetare vid flera tillfällen och alltid tackat ja. Då har det dock inte varit istället för behandling, utan som hjälp för mig att hantera sjukdomen. Jag har stort förtroende för dessa yrkesgrupper och har haft nytta av de samtal jag fått.

      När det gäller hypotyreos, så är det en väldigt vanlig sjukdom och det är samhällsekonomiskt vansinne att stora delar av läkarkåren är så dåligt uppdaterade på nyare rön gällande sjukdomen. Hade vi patienter fått hjälp tidigare så hade troligen behovet av både läkarvård och psykologkontakter varit betydligt mindre!

      Radera