30 augusti 2014

Sjukförsäkringen borde vara en valfråga!

Bara några veckor kvar till valet- och ännu har jag inte hört någonting alls om hur de olika partierna ser på vårt nuvarande sjukförsäkringssystem. Vilket väl måste innebära att samtliga parter anser att allt fungerar väl och att det inte finns några problem som behöver åtgärdas?

Nu börjar det i alla fall mullra på andra håll i samhället och för de som följt mig i bloggen, så är det nog lätt att förstå att jag välkomnar detta! Jag tycker att det är nödvändigt att ljuset måste riktas mot detta problem, eftersom sjuka människor far väldigt illa i det nuvarande systemet!

Aftonbladets ledarkrönika tog i förra veckan upp att 86 000 människor utförsäkrats sedan de nya reglerna infördes i sjukförsäkringen 2008. "Inte för att de är friska. Inte för att de mår bättre. Utan för att deras sjukdagar tagit slut." Det är alltså dessa 86 000 som benämns som "Enstaka fall" av de ansvariga.

Dessutom verkar dessa siffror bara omfatta en del av alla dem som drabbats, då siffran bara gäller dem som fallit för tidsgränserna. Jag tillhör ju den stora grupp som varit sjuka länge, redan innan förändringen genomfördes och vi kallas ju inte för utförsäkrade, utan för "friskskrivna" eller andra fantasifulla begrepp. Vi blev ju bara utputtade ur försäkringen, utan att erbjudas några alternativ som ersättning och utredning via arbetsförmedlingen, och vi hamnade i de allra flesta fall helt utanför statistiken. Om Mina tre år som utförsäkrad berättar jag på annan plats.

Ledarkrönikan fortsätter: "Reglerna påstås föra sjuka människor närmare arbetsmarknaden. För vi skall inte glömma att avsikten med förändringarna i socialförsäkringarna var att öka skillnaderna i levnadsstandard och trygghet mellan folk som har jobb och folk som är sjuka."

"Det skall löna sig att arbeta- och straffa sig att vara sjuk och arbetslös- heter det ju."

Vad jag själv anser om flosklerna om att det skall löna sig att arbeta, skriver jag mer om på sidan Lönar det sig att arbeta?- och jag kan redan här avslöja att jag kommer fram till att det gör det! Detta när jag utgår från min egen konkreta situation, så om jag hade varit tillräckligt smart (eller frisk) så hade jag nog gått tillbaka till jobbet istället för att gå här hemma och må dåligt!

Även Kjell Rautio tog i förra veckan upp frågan i LO-bloggen: "Sjukförsäkringsfrågan handlar om klass- och könsmakt". Han anser att det är en förändringarna i sjukförsäkringen är en viktig könsmaktsfråga eftersom mellan 65-70% av de långtidssjuka och utförsäkrade är kvinnor.

"Allt för många av dem som slitit för att bygga upp detta land har blivit ”kanonmat” i alliansens systemskifte. Enligt statistik från SCB har andelen fattiga bland arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer tredubblats från 2004 till 2012 – från 10,3 procent till 30,2 procent. Ytterst medvetet har alliansen försämrat villkoren och skurit ner i våra trygghetsförsäkringar, vilket har gjort att försäkringarna under flera år genererat miljardöverskott. Pengar som alliansen sedan tagit och använt till skattesänkningar för dem som har jobb och är friska."

Han fortsätter: "Samtidigt har nog många av oss svårt att hantera sjukförsäkringsfrågan. Visst är det lätt att förtränga hela problemkomplexet. Frågan är ångestskapande, inte minst för att den ligger så nära det som oroar oss allra mest. Nämligen att vi själva, någon anhörig eller någon vi känner ska bli allvarligt sjuk."

Det är nog faktiskt det jag själv varit mest förvånad över, under de gångna åren: Att den stora majoriteten bara varit tyst och tacksam för de extra pengarna i plånboken- utan att tänka på att det är ett ögonblicks verk att tex bli skadad eller smittad av något som förändrar livet för alltid. Kanske är det som Kjell Rautio skriver, att det är för ångestskapande att tänka på och det är därför man väljer att inte tänka på det?

Dagens Arena var nog de som först tog upp detta i förra veckan när de under rubriken Över 86 000 utförsäkrade skrev att: "När alliansregeringen införde de nya sjukreglerna var tanken att personerna skulle ha rehabiliterats och fått jobb innan de nådde den bortre tidsgränsen. Så blev nu inte fallet. Många av de sjuka som utförsäkras har komplexa diagnoser. Tidigare siffror har också visat att många av de som utförsäkras fallit helt utanför systemet efter sjukförsäkringen."

Jo, det var väl ett av de stora misstagen, eller det jag egentligen kallar cynism: Man började med att ställa krav på de sjuka, med tidsgränser och hårdare bedömningar, men sjukvården fick en mycket begränsad summa pengar för att stimulera till extra insatser när det gäller två diagnoser, tror att det var ryggvärk och psykisk ohälsa- men det fanns ingen koppling så att det var personer som var i riskzonen för utförsäkring som fick del av de extra insatserna!

Ansvariga ministrar har sagt att tidsgränserna infördes för att sätta press på sjukvården, så att de skulle behandla och rehabilitera patienterna snabbare- men det blev ju enskilda människor som drabbades hårt under tiden sjukvården eventuellt skulle förbättra sitt arbetssätt. Enskilda människor som inte har någon makt att påverka den vård de får och som ändå har svårt att få livet att fungera eftersom de faktiskt är sjuka. Ett annat, mer effektivt sätt, hade ju kunnat vara att börja med att ställa krav på vården, så att patienterna fick den effektivaste vägen tillbaka till hälsa och därigenom blev friska nog att komma tillbaka till arbete snabbare!

Särskilt illa har det gått för dem som sjukvården idag inte är så bra på att diagnosticera och behandla, tex oss hypotyreospatienter. För mig tog det 2½ år av sjukskrivning innan jag ens fick diagnosen, trots avvikande värden, och därefter ytterligare 7½ år innan jag fick (eller snarare begärde) en behandling som fungerade för mig, då jag inte blev hjälpt av den vanligaste medicinen. I de fallen räcker inte 2½ år med sjukförsäkring långt- och det är ju inte patientens fel, som tvingas söka vård om och om igen eftersom den hjälp som ges (ofta antidepressiva) inte alls hjälper mot låg ämnesomsättning!

För min egen del så hade det enbart varit positivt om jag fått rätt diagnos och fungerande behandling direkt! Då hade jag inte behövt vara beroende av sjukförsäkringen under så lång tid, eftersom mina besvär då troligen inte blivit kroniska. Vilken patient hade inte hellre varit frisk än sjuk??? Då kunde jag varit fullt arbetsför i dagsläget, men när sjukvården inte fungerat som den borde så har det absolut inte hjälpt mig att bli utförsäkrad- också!
Om min väg till diagnos och behandling har jag tidigare skrivit på sidan Min hypotyreos och för den som vill veta mer om sjukdomen finns sidan Ordlista hypotyreos.

Dagens Arena har också publicerat en artikel med titeln 16 000 utförsäkrade spårlöst försvunna: "86 000 personer har utförsäkrats. Hur 16 000 av dem försörjer sig vet inte svenska myndigheter."

"Mellan 2010 och 2013 har sammanlagt 15 964 personer lämnat arbetslivsintroduktion för annan försörjning än via Arbetsförmedlingen. Det betyder i princip att det finns mer än 16 000 personer som anses för sjuka för att ta del av Arbetsförmedlingens insatser. Hur dessa personer försörjer sig är dock oklart."

Bilden är lånad från Max Gustafson- träffsäkra bilder om aktuella samhällsfrågor!


"Försäkringskassan har en del statistik, men utifrån den går inte att dra några slutsatser om var dessa personer tar vägen. Inte heller Gunnar Axén (M), ordförande för Socialförsäkringsutredningen, vet något om dessa personer.
– Det finns inga siffror på det och det är väldigt synd. De kan ha fått jobb, börjat studera, gått i pension eller vara föräldralediga, säger Axén."

Då skall man ha med i tankarna att Axén är en av de som är mest ansvariga och också alltid har haft svar på tal när nackdelarna med den Nya sjukförsäkringen tagits upp i media- skulle inte han ha kunnat beställa dessa siffror om det nu är så synd att siffrorna inte finns??? Om man verkligen velat veta hur de nya reglerna slår mot dem som drabbas? Om man inte bara varit fullt upptagna med att basunera ut hur mycket "friskare" svenska folket blivit nu när man förändrat sjukförsäkringen??? Jag misstänker starkt att det är mycket bekvämt att dessa siffror inte finns!

"Försäkringskassans siffror för den grupp som utförsäkrades det första halvåret 2010 visade att 25 procent helt hade försvunnit ur systemet 20 månader efter att de utförsäkrats. Kjell Rautio, välfärdsutredare på LO, tror att allt fler får sin försörjning via familj och vänner.
– Kommunerna har sannolikt börjat tillämpa reglerna om försörjningsstöd hårdare. Många blir av med sitt bistånd och hamnar på gatan, får söka stöd hos kyrkan eller hos vänner och familj, säger han.

Tomas Eneroth (S), vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, kritiserar regeringen för att den inte gett myndigheterna i uppdrag att ta reda på hur dessa personer försörjer sig.
– Detta kan göra mig ärligt förbannad. Sist vi gjorde en skattning, för några år sedan, var det runt 10 000 personer som fanns i det som Reinfeldt kallar ”andra kompletterande inkomstkällor”. Det betyder att de varken arbetar, får försörjning via Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen eller får försörjningsstöd, utan lever på vänner och familj eller lånade pengar, säger Eneroth.
Sjukförsäkringssystemet har ställt dessa personer på bar backe och gör människor fattiga för att de råkat bli sjuka. Detta är personer som alliansen vägrar se, menar Eneroth.

– Dels för att det är ett politiskt misslyckande, men ibland undrar jag om de ens bryr sig. Det räcker med att läsa ”Det sovande folket” så förstår man vilken människosyn en del har. De här människorna får inte redskapen för att komma tillbaka, de får fattigdom, säger han."

Och då pratar man fortfarande bara om dem som fallit för tidsgränserna och inte dem som inte beviljats förlängning när deras tidsbegränsade sjukersättning tagit slut. Ofta på oklara grunder, som en försäkringsläkare skrev i sitt utlåtande om mig, att jag efter "denna långa tid" borde ha blivit frisk- trots läkarintyg som visade på alla de svåra besvär jag hade kvar. Besvär som jag idag vet berodde på min felbehandlade hypotyreos- det vill säga att sjukvården inte hade gjort sin del!

Och jag är inte ensam, vilket bara antalet grupper på Facebook kan vara en indikation på, väldigt många sjuka vänder sig till en eller flera av de många grupper för hypotyreospatienter som finns där. Bara Sköldkörtelföreningens grupp har över 5 000 medlemmar, varav inte alla är o- eller felbehandlade- men många, som försöker få hjälp via andra drabbade då sjukvården inte bryr sig.

Är det inte dags för sjukvården att börja omvärdera de metoder för diagnos och behandling som man använder sig av vid bland annat hypotyreos och är det inte dags för samhället att sluta dubbelbestraffa sjuka människor???

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar