26 januari 2014

Hjälp till självhjälp- studier med försörjningsstöd

Politikerna i Göteborgs kommun har lagt ett förslag om att det borde vara möjligt för personer med långvarigt behov av försörjningsstöd (tidigare socialbidrag), att kunna studera utan att förlora sin försörjning, dvs försörjningsstödet. Glädjande nog så verkar samtliga partier vara positiva till detta, så det kommer kanske att kunna bli verklighet.

Motiveringen är att de som studerar ökar sin anställningsbarhet och att det i längden kommer att bli en vinst för samhället för varje person som kan få ett jobb istället för att gå på försörjningsstöd. Jag tycker att detta är en jättebra idé, särskilt för de människor som idag har svårt att påverka sin egen situation och som med detta skulle få tillgång till ett verktyg, som kan göra dem mer självständiga och få en möjlighet att framöver leva på en nivå som ligger högre än existensminimum- bra för dem själva, för deras barn och för samhället i stort.

Naturligtvis finns det röster som tycker att det är orättvist att de själva måste ta lån, medan andra inte behöver det- men det är nog inte många av dem som förstår vad det innebär att leva på existensminimum eller själva skulle vilja pröva att leva långvarigt på försörjningsstöd! Missunnsamma människor finns det alltid, men jag tror att detta är något som gynnar oss alla!


En parentes om missunnsamhet

Som en liten parentes kan jag nämna en insändare i GP i veckan: En man ondgör sig över att Trafikkontoret i Göteborg stått på två ställen i Göteborg, ett på morgonen och ett på kvällen, för att dela ut varm choklad till cyklisterna. Dessutom delade de ut batterier om cykelbelysningen inte fungerade och i något fall även en ny baklampa där den saknades.

Jättebra initiativ, tycker jag, när man nu vill få ner biltrafiken i stan. En liten uppmuntran till dem som cykeln till jobbet även vintertid. Men det tyckte verkligen inte den här mannen, för han som tog bilen fick minsann inga nya lampor till den! Han tyckte så illa om tilltaget att han lagt energi på att skriva en insändare om saken.

Jag tycker att det är så konstigt, att man inte ens kan se den vinst man själv har av det, att alla de som tar cykeln eller åker kommunalt- faktiskt gör bilåkarna en tjänst: Mindre köer, bättre luft, lägre klimatbelastning osv. Vilket är positivt för oss alla!

Och vad kostar lite varm choklad, några lampor och batterier i förhållande till den uppmuntran det är för dem som faktiskt väljer ett miljövänligt färdsätt, även när det är mörkt, kallt och halt ute? Har så svårt att förstå sådan missunnsamhet!


Tillbaka till frågan om studier vid försörjningsstöd

Andelen göteborgare med försörjningsstöd, har ökat med 60% sedan 2006 och nu är det runt en miljard kronor som betalas ut i försörjningsstöd varje år. Nära 9 500 hushåll i kommunen är i dag långtidsberoende av socialbidrag. 2007 var siffran drygt 5 600 hushåll.

Som långtidsberoende räknas de som levt på försörjningsstöd i minst 10 månader och det är den gruppen som nu kan komma att få erbjudande om att läsa in grundskolan, gymnasiekompetens eller gå yrkesutbildning med bibehållet bidrag. Men detta skall ske på frivillig väg och ingen skall tvingas studera enligt förslaget. Vilket jag tycker är vettigt, då man inte kan slå in kunskaper i någon som inte är motiverad och samhället i så fall skulle betala för studieplatser som inte utnyttjades för ökad kunskap utan snarare som förvaring.

Men för dem som är motiverade så kan studier leda till mer än bara kunskap, svenskan kan utvecklas, självkänslan stärks och man utökar sitt sociala nätverk. Dessutom kan man ordna utbildningar till olika bristyrken, som tex undersköterska.

Oppositionen är i princip positiv till förslaget, men vill också att det skall omfatta arbetspraktik eftersom många redan är högutbildade. Detta är väl jättebra, de som behöver praktik för att skapa kontakter och referenser får det och de som behöver grundutbildning eller yrkesutbildning till ett bristyrke får det- inget att diskutera kan man tycka. Målet måste väl vara att ge människor nya chanser som både stärker dem själva och deras livssituation samtidigt som samhället blir starkare av deras delaktighet!

Det som är tråkigt är att Allianspartierna har en så stark tro på att människor behöver en piska för att vilja utvecklas och att de har så liten tilltro till människors inneboende kraft att själva driva sig till att förbättra sina liv om de bara får chansen att göra det. Därför vill de att försörjningsstödet villkoras och att man inför ett aktivitetskrav- vilket jag tycker är så absolut helt fel eftersom detta är samhällets yttersta skyddsnät som faller in när alla andra möjligheter är uttömda.

Detta skyddsnät måste kunna omfatta alla människor, oavsett vilken möjlighet man har att möta upp emot krav på aktivitet och prestation. I dag har många nyrekryterats till försörjningsstödet från sjukförsäkringen, då de hårdare kraven på hur sjukintygen skrivs och vad försäkringsläkarna anser "sannolikt", har gjort att många av dem som är för sjuka och har för låg arbetsförmåga för att ens klara 25% arbete, har flyttats från sjukförsäkringen till försörjningsstödet. Bra för statistiken över hur mycket "ohälsotalet" har förbättrats, men inte för de enskilda som nu dessutom tvingas leva på försörjningsstöd!

Nej, fram för stöttning, rehabilitering, möjlighet till studier och arbetspraktik- men låt denna sista utpost slippa krav som sjuka, skadade och andra inte kan nå upp till- hur gärna de än vill. Så tror jag, för jag har en okuvlig tro på människors inneboende kraft och att vi, som de flockdjur vi är, vill vara delaktiga i samhället och skapa oss så bra liv vi kan i gemenskap med andra!


Forskaren Katarina Hollertz, lektor på institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet, anser att "Utbildning är ett genomgående stort bekymmer bland dem som har försörjningsstöd. Så förslaget om att låta personer få behålla försörjningsstöd medan de går på utbildning det är bra".

"... det borde vara självklart att rusta människor för att kunna få plats i arbetslivet. Och, som socialförsäkringssystemet går ut på i teorin, underlätta för personer att varaktigt försörja sig själv", säger hon.

"Fas tre är en av de standardiserade lösningar som, enligt henne, leder till inlåsningseffekter för den enskilda. Hollertz menar att systemet inte ens gör det möjligt för personer att gå på Komvux för att skaffa sig kunskaper i svenska, matematik och engelska. Man kan inte heller ta körkort, trots att vart och vartannat jobb numera kräver det.

- Det vore bättre att satsa offentliga medel på kompetens för dem som inget har, än att lära dem skriva bättre cv:n. När det ändå fattas substans i dem som gör människor attraktiva för arbetsmarknaden."

Hon säger också att försörjningsstödet ursprungligen var tänkt som en akut insats, tills man åter kunde försörja sig själv. Men när målen med försörjningsstöd skrevs låg arbetslösheten kring två procent och sedan dess har arbetslösheten stigit kraftigt, samtidigt som arbetsmarknaden ställer allt större kunskapskrav på de sökande.

Min egen åsikt har nog redan framgått, så jag nöjer mig här.

Tre artiklar har Göteborgs-Posten publicerat i ämnet:
S: Låt studerande behålla bidraget
Oppostitionen: Gärna bidrag- men ställ krav
Forskare säger ja till bidrag vid studier



23 januari 2014

Utsatthet

Jag tycker ibland att jag och min man lever i en utsatt situation. Jag har varit sjuk i många år, var utförsäkrad i dryga 3 år och har därför en mycket låg sjukersättning. Och företaget där min man arbetade, gick i konkurs på sensommaren, så sedan dess har han inte haft någon inkomst alls. Han har ansökt om a-kassa- men ännu inga pengar....

Men när jag lyfter blicken lite högre, så förstår jag, att jag inte alls vet vad utsatthet handlar om!

I förra veckan började andra säsongen av Nybyggarna, ett program där "Arga snickaren" tillsammans med kollektivet Basta hjälper hemlösa människor att bygga sig ett hem. Under bygget stärks självkänslan och gemenskap skapas samtidigt som den som varit hemlös får skapa sitt eget hem, där det är tryggt och tillhörigheterna kan förvaras.

Jag är tveksam till alla dessa programidéer som går ut på att exploatera utsatta människor, men jag tycker inte att detta är ett sådant program och jag tror att det, åtminstone från Arga snickarens håll, finns en genuin vilja att hjälpa människor till förändring. Även om jag kanske är lite blåögd, för programmet hade ju inte sänts på en kommersiell kanal om det inte fanns pengar att tjäna på det. Men ändå, det är hoppfullt att se att man med ganska små medel kan påverka och förändra livet för åtminstone någon medmänniska! Mer sånt!

Kvar från förra säsongen (som jag inte såg) är 3 av 7 deltagare, men ytterligare en verkar vara på väg tillbaka. 3-4 personer av sju möjliga som fått kraft, hjälp och stöttning att förändra sitt liv i positiv riktning! Inte dåligt för ett tv-program!

Första programmet handlade om Maria som levt som hemlös i sju år och varit omhändertagen av samhället sedan 11 års ålder. Som liten skickades hon till ett sommarhem där sonen förgreps sig sexuellt på henne. Som elvaåring hamnade hon i ett familjehem där hon blev utfrusen och inte räknades till familjen, denna lilla elvaåring fick bo i pannrummet och hålla sig undan när det kom gäster. Som tonåring bodde  hon i ett annat fosterhem där mannen i familjen gick in för att knäcka henne och bland annat spände fast henne med spännremmar och spottade på henne!

Det fantastiska är ju att Maria verkar vara en så stark och tuff kvinna- trots alla allvarligt menade försök att knäcka hennes självkänsla och skapa självförakt! Och detta i den omsorg som samhället beställer och betalar för med våra gemensamma resurser, i en verksamhet som skall vara för barnets bästa! Fy för dem som försöker sko sig på utsatta barn i vårt samhälle!

Tyvärr så är ju detta inga enstaka misstag: Vanvårdsutredningen visar ju hur vanligt och satt i system, detta har varit. Väldigt många barn har haft det fruktansvärt under sin barndom  i samhällets "vård", både på barnhem och i fosterhem. Nu visar det sig dessutom att många av de barn som kränktes genom samhällets försorg- inte kommer att få den ersättning som utlovats till dem som farit illa. Beviskraven är helt enkelt för höga! För brott som begicks på 30-, 40-, 50-, 60- och 70-talen! Och där barnen vid tillfället i många fall var småbarn!!!

Regeringen ville ju inte betala ut några pengar alls när utredningen väl var klar, de tyckte att det skulle räcka med en Upprättelseceremoni, som många av de drabbade inte ens orkade delta i. Oppositionen godtog dock inte detta och resultatet blev att man skulle ge ut skadestånd i alla fall. Är det därför beviskraven är så höga för att summan som betalas ut skall bli minimal?

Enligt en artikel i GP den 2013-12-18 så har 80 läkare, professorer, utredare, forskare och psykologer skrivit under och skickat ett protestbrev till Barn- och äldreminister Maria Larsson- men brevet försvann i hennes mailkorg!

Av de fall som är avgjorda, av Ersättningsnämnden, har 43% av de som gått igenom processen, väckt gamla minnen till liv och öppnat upp gamla trauman, fått avslag på ansökan! I Norge är samma siffra 22% och på Irland 7%, för samma sorts utredning. Beslutet kan inte överklagas och på varje avslag sparar staten in 250 000 kronor, sammanlagt sparar staten 800 miljoner om nivån ligger kvar på samma siffra för resten av fallen. Som vanligt: Bra för statsfinanserna, men ytterligare ett svårt svek mot redan svikna människor!

Som lagen är skriven så räcker det inte med att man har blivit vanvårdad, vanvården skall ha varit av "allvarlig art" och dessutom "skett i samband med vården". Om barnet misshandlats psykiskt, vistats i en otrygg miljö och negligerats så är det inte tillräckligt allvarligt. Och nu pratar vi alltså om barn och om den tid i livet som formar oss som människor!

Och om det är någon annan än personalen eller fosterhemsföräldrarna som stått för övergreppen, så får man inte heller ersättning! Anna berättar i en annan artikel om de övergrepp hon blivit nekad ersättning för. Trots att det alltid måste vara de vuxna som är ansvariga för vården, tillsynen och säkerheten för de barn de är satta att ansvara för. Det är ju varje förälders uppgift och då kan väl inte samhället ha ett mindre ansvar???

Jag anser att om ett barn har utsatts för övergrepp av ett annat foster- eller barnhemsbarn, en förälder till något annat barn på hemmet, en släkting till fosterföräldrarna eller vem det nu kan vara- så har de vuxna brustit i tillsyn! Särskilt om det handlar om återkommande övergrepp! Hur skulle det kunna vara på något annat vis???

Vissa har fått motiveringen att deras lidande inte kan ersättas eftersom de inte varit tvångsomhändertagna. Hur detta fungerade tidigare, det vet jag inte, men åtminstone under 1970-talet, då jag gick min barnskötarutbildning, så var det "allmänt känt" att de sociala myndigheterna ofta bara behövde hota med, att om föräldrarna inte gick med på ett frivilligt omhändertagande, så skulle barnet bli tvångsomhändertaget istället.

Sedan har vi alla dem som blivit vanvårdade/ misshandlade/ sexuellt utnyttjade efter 1980- de ingår inte alls, på lite luddiga grunder, men problemet är väl troligen att av de yngre årgångarna så är det kanske inte lika många som hunnit begå självmord, ta en överdos eller dö av alkoholrelaterade sjukdomar- så det skulle kanske bli alldeles för dyrt om man skulle omfatta deras lidande också!??

Thomas Kanger är en av de reportrar som satte igång debatten om barnhemsbarnens hemska erfarenheter av vården och nu har han också skrivit en bok : Stulen barndom: Vanvården på svenska barnhem. Jag har inte läst den än, men den ligger på min läslista.

Jag anser att ALLA barn har rätt till en bra barndom! Det skall inte spela någon roll vilka föräldrar man föds av eller vilka problem man har, barndomen går inte i repris och den är grundläggande för hela våra liv! Och när det gäller de barn som blivit svikna av oss- så tycker jag att det är självklart att de skall få allt det stöd som är möjligt för att de ändå skall kunna leva så goda liv som möjligt! Inklusive upprättelseersättning för dem som vanvårdats- som ett litet, och alldeles för sent, bevis på att samhället hade fel men nu vill göra rätt för sig!

För det där med att alla skulle ha samma chanser i livet- det är bara ett önsketänkande och en skönmålning av dem som haft goda förutsättningar!

Nu skall jag se på andra avsnittet av Nybyggarna och jag hoppas att jag åter kan få glädjas med någon som äntligen blir sedd och bekräftad och får stöd på sina egna villkor! Jag tror att medvetenheten behöver höjas om hur samhället verkligen ser ut- även i den del vi gärna tittar bort ifrån!



20 januari 2014

Ordlista och salivkortisoltest

Under en längre tid har jag jobbat på en ordlista som jag tänker skall kunna hjälpa andra med hypotyreos. Ju fler ord jag har lagt in desto fler har jag kommit på som behöver vara med, så det har blivit ett ganska omfattande projekt.

Nu är den i alla fall så pass klar, att jag har publicerat den. Jag ser den dock som ett pågående projekt som kommer att utökas allteftersom. Jag tar gärna emot tips på fler ord och synpunkter på de förklaringar jag gett till orden som redan är med. Länk till Ordlistan.


För övrigt så har jag i dagarna skickat ett salivkortisoltest till labbet i USA och väntar med spänning på resultatet. Jag misstänker starkt att min kortisolproduktion är för låg och om den är det så skall jag sätta in kosttillskott som stöttar binjurarna och dessutom påbörja CT3M. Det innebär i korthet att man tillför T3 tidigt på morgontimmarna, när produktionen är som störst, för att stötta binjurarnas arbete. Hoppas mycket på att detta skall vara orsaken och lösningen på mina problem med energinivåerna!

En mycket bra artikel av dr Lamm finns på Näringsmedicinsk tidskrift: Sambandet äggstockar- binjurar- sköldkörtel.

11 januari 2014

Ur led är tiden

 
Här på västkusten, där jag bor, har vi fortfarande höst- fast vissa tecken mer visar på att det börjar bli vår. Nu skall kylan komma och med den kanske även snön i början av nästa vecka, så jag tog med mobilen ut igår och tog några bilder på trädgården den 10 januari 2014:
 
 
Alunroten börjar bli lite trött, men pryder fortfarande sin plats i rabatten.
 
 
 
Mossor och lavar är tåliga och väldigt vackra.
 
 
 
 Årets sista- eller kanske snarare första- purjolökar är skördade!
Smörslungade skall de nog bli en delikat tillbehör till dagens middag.
 
 
Jostabärets grenar har stora svällande knoppar som bara väntar på att få slå ut.
(Jostabär är en korsning mellan krusbär och vinbär.)
 
 
 Vitlökarna sticker upp en bra bit ur jorden och det ser ut att bli en fin skörd i sommar!
På jorden ligger också resterna av en stor squashplanta- för att göra landet mindre intressant för katternas krafsande.
 
 
 De nya skotten sticker upp ur jorden vid den nedvissnade plantan.
 
 
 Gräslöken tror att det är vår!
 
 
 
 Här står lite "fusk": Julhyacinterna som hann ner i jorden innan tjälen kom och den, under hösten utplanterade, krukrosen som inte alls förstått att det är vinter!
 
 
Julros och narcisser på väg mot våren!  

 
 Visst blir man sugen på det nya odlingsåret!??