Min blogg

Bloggen 'Mitt enstaka liv' kom till när jag, en gång för mycket, hörde de ansvariga avfärda oss som drabbats så hårt av "den nya sjukförsäkringen", med att vi bara är "Enstaka fall".

Lite svinn får man räkna med, liksom....

Länge har jag känt en enorm maktlöshet när jag gång på gång fått veta hur man ser på mig: Jag betraktas som fuskare, är ovillig till arbete och behöver egentligen bara ett ekonomiskt incitament (dvs förlora min ersättning) eller en spark i baken för att "ta mig i kragen" och gå tillbaka till arbetslivet.

Samtidigt är jag tydligen också ett offer för en tidigare dålig sjukförsäkring, som gjorde mig till ett viljelöst kolli, som snällt satt hemma och lät bli att arbeta, eftersom makten bestämt att jag var sjuk!!??!

Jag är varken offer, fuskare eller ovillig till arbete!!!!

Jag har bara inte haft förmågan och energin att klara av ett arbete- på grund av sjukdom! I mitt "enstaka fall" skulle det fungerat bättre med fungerande medicinering, rehabilitering och en fungerande hypotyreosvård, än vad det gjort med utförsäkring och utanförskap!

Under många år har jag inte ens haft kraft nog att orka protestera mot beskrivningen av mig och min situation eller mot alla de fina orden som bara för mig ännu längre från arbetsmarknaden, men nu är jag på väg tillbaka och kan i alla fall klara av att beskriva hur verkligheten ser ut ur mitt perspektiv!

Detta är min berättelse om mitt liv, min sjukdom och behandling, min rehabilitering och hur sjukförsäkringen fungerat i mitt enstaka fall.



Den grupp jag nu tillhör har nyss fått ett nytt namn, "Nollklassade". Det är vi som enligt vad det sägs aldrig har kunnat ta oss in på arbetsmarknaden och därför inte har någon SjukpenningGrundande Inkomst (SGI). Vi tvingas därför leva på våra familjer, på gamla besparingar eller socialbidrag. Alltså får vi skylla oss själva, för om man inte har kvalificerat sig för försäkringen så ingår man inte, lätt som en plätt att förstå!

Att många av oss har haft mångårig sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning fram till dess att försäkringsreglerna ändrades och den tidsbegränsade sjukersättningen skulle tas bort, det får man lyssna mycket noga för att höra.

Att man automatiskt blir "nollklassad", när man inte klarar av att gå tillbaka till sitt arbete dagen efter det att man blivit "friskskriven" av handläggaren på Försäkringskassan, det måste man nog nästan uppleva själv för att få reda på.

Den sjukförsäkring vi betalat till under alla de år vi kunnat arbeta ändrade villkoren efter det att skadan uppkommit, ett konststycke inte många andra försäkringar skulle kunna lyckas med! Då friskskrevs vi, oavsett läkarintyg, i rasande takt allteftersom våra beviljade perioder upphörde.

Från helt arbetsoförmögna till fullt arbetsföra från ena dagen till den andra! För vi var ju så många och hade varit ifrån arbetslivet så länge, att våra röster inte var så höga. Här fanns det stora summor att spara in för andra viktiga reformer!

För mig skedde detta under natten mellan den 31 mars och 1 april 2009, då jag med hjälp av endast två namnteckningar, försäkringsläkarens och handläggarens, förvandlades från 100% arbetsoförmögen till 100% arbetsför, utan någon form av rehabiliteringsinsats, arbetsträning eller annan behandling. Något sjukvården och alla mina läkare misslyckats med under nästan ett decennium! Fantastiskt effektivt!!!

Eftersom jag, trots namnteckningarna, inte klarade av att gå tillbaka och arbeta den 1 april 2009, så förlorade jag regelenligt min Sjukpenninggrundande inkomst. Nu är jag alltså "nollklassad" och Försäkringskassan kan inte ens pröva en ny ansökan om sjukpenning, eftersom jag saknar SGI och har hamnat helt utanför alla skyddsnät.

Från den 1/4 2009  var jag helt utan varje form av ersättning eller bidrag från samhället under de 20 månader det tog innan jag var frisk nog att pröva arbetsträning hos min arbetsgivare. Min man tvingades ta det fulla försörjningsansvaret för mig och jag hamnade också helt utanför systemet med handläggare, rehabiliteringsinsatser, arbetsträning eller andra insatser som skulle kunnat hjälpa mig i steget in till arbete efter många års sjukdom. Vilket tydligen skulle föra mig närmare arbetslivet?!!??

Att jag inte var utförsäkrad, utan istället "friskskriven", fick jag veta när jag försökte komma med i Arbetsförmedlingens nya  program för utförsäkrade, Arbetslivsintroduktionen. Inte ens där var jag välkommen, eftersom jag inte tillhörde målgruppen och övriga insatser från Arbetsförmedlingen kunde jag inte få tillgång till så länge jag hade en anställning.....

Inte förrän jag fick möjligheten att testa en medicin, som innehöll det aktiva sköldkörtelhormonet T3, istället för lagringshormonet T4, vände det för mig och jag mår nu bättre och klarar av mer av livet än jag gjort på alla år jag tvingats vara sjukskriven. Nu orkar jag blogga, träffa andra människor i lagom doser, jag kan läsa och förstå vad jag läser, jag kan åka och handla och även utföra andra vardagssysslor jag tidigare inte klarat- och inte minst, jag har nu klarat av att arbetsträna / arbeta 2 timmar per dag under flera månaders tid!

En fungerande medicin klarade alltså det utförsäkringen/ friskskrivningen/ nollklassningen inte klarade! För jag blev faktiskt inte frisk för att handläggaren på Försäkringskassan sa att jag var det! Konstigt!!?

Alla är vi enstaka fall i våra egna enstaka liv!

Tyvärr blir vissa av oss illa hanterade av samhället,

när vi försöker leva våra liv trots sjukdom, handikapp och begränsningar.

Är det verkligen så vi vill ha det?