Mina tre år som utförsäkrad

Osanningar och lögner om sjukförsäkringen
Denna sida är min protest mot de osanningar och rena lögner som gång på gång uttalas av de som är ansvariga för reglerna kring trygghetssystemen i Sverige!

Uttalanden om att alla som är sjuka naturligtvis får ersättning och att det självklart inte är någon som blir utan försörjning- trots att den som uttalar dem måste vara medveten om att det är ren lögn.

Och om någon ändå envisas med att de rent faktiskt har blivit utkastade ur sjukförsäkringen trots arbetsoförmåga- så kan det ju kanske möjligen bli så i något enstaka fall. Men det fuskas ju så mycket och det finns ju faktiskt människor som inte vill arbeta....

Jag vill visa på hur verkligheten ser ut för dem som kommer i kläm i det Nya sjukförsäkringssystemet. Även om jag inte är särskilt bekväm med att lämna ut mig själv och mina personliga förhållanden, så tycker jag ändå att det är så viktigt att ge en motbild till de fina orden som kränker utsatta människor varje gång de uttalas.

Jag vill poängtera att jag ändå har klarat mig hyfsat bra och inte tycker synd om mig själv, men jag är mycket upprörd över hur man kan hantera enskildas liv utan att det protesteras mer mot detta!

För den som är intresserad av att ta del av andras berättelser om hur de kommit i kläm finns det länkar på sidan Artiklar om sjukförsäkringen.


Utförsäkrad 2009-2012
Jag utförsäkrades (med Försäkringskassans ord "friskskrevs") från den 1 april 2009. Därefter var jag fortsatt sjukskriven av läkare på först 100% under de första 20 månaderna och därefter på 75% under resterande 17 månader innan jag åter blev inlemmad i sjukförsäkringssystemet. Under denna tid var jag helt utan ersättning från samhället.

I december 2012 fick jag åter sjukersättning beviljad, nu om 75%. Detta trots att jag genom bättre medicinering (se sidan Min hypotyreos) då både mådde bättre och hade större arbetsförmåga än när jag "friskförklarades" dryga 3½ år tidigare.

I samband med detta blev jag också beviljad ersättning retroaktivt från den 1 maj 2012, så mina år som utförsäkrad, eller med Försäkringskassans ord; frisk, begränsades till 37 månader. Att jag nu beviljats sjukersättning igen, gör inte att systemet känns mindre som ett lotteri!


Anhörigförsörjd- ett nytt begrepp
Att jag ändå klarat min försörjning, helt utan egen inkomst, beror på att jag är gift och att vårt äktenskap, förutom de påfrestningar det innebär att leva med någon som är sjuk i många år, även klarat av att min man fått ta hela försörjningsansvaret för mig- förutom allt det praktiska han tvingas ta ansvar för de perioder jag inte orkar något alls.

Vi har också haft turen att min man haft ett arbete att gå till, även under dessa ganska skakiga år på arbetsmarknaden. Vi hade ett hus vi sålde och kunde få ner våra kostnader genom att flytta till ett billigare boende och vi har dessutom fått en extra buffert genom husförsäljningen. Vi har inga barn som kostar pengar och är vana att leva med liten plånbok.

Men själva systemet är obarmhärtigt för de som inte har samma förutsättningar som vi hade och som jag ser det så är systemet helsjukt! Gruppen "Anhörigförsörjda" har ökat katastrofalt under åren med den Nya sjukförsäkringen. Detta är konstaterat även om man undvikit att ta fram statistik som visar hur illa det verkligen är. Max Gustafsson har illustrerat detta nya fenomen i Anhörighetskassan.

Statistik är ju annars så viktig och jag har till exempel ingått i den andel av befolkningen som räknas som "Frisk" under de här dryga tre åren. Alltså har jag bidragit till att sänka ohälsotalet i Sverige och det vet vi ju alla hur mycket staten har tjänat på den allt friskare befolkningen! Så trots att jag inte kunnat bidra med min arbetskraft i Arbetslinjens Sverige, så har jag ju ändå på något sätt varit en tillgång för samhället....


Minska utanförskapet?
Om man nu inte har någon anhörig som klarar av att ta på sig hela försörjningsansvaret, så är man utlämnad till socialbidrag eller som det heter med ett finare ord: Försörjningsstöd.

Detta är inget litet ingrepp i en människas eller familjs liv, eftersom man först måste göra sig av med allt det man samlat ihop under alla de år man ännu var en tillgång för samhället: Leva upp sitt livs besparingar, sälja sin köpta bostad, göra sig av med den eventuella bilen och övriga tillgångar.

Först därefter kan man få ett månatligt underhåll som ligger på existensminimum, totalt snuvad på den buffert man lyckats bygga upp för sin framtida trygghets skull!

Det är detta man kallar för att minska utanförskapet!


Ansvarig?
Jag har alltid trott att ansvarig betyder "någon som tar ansvar". Att göra stora förändringar är väl jättelätt om man sedan blundar för konsekvenserna!

Nu har myrsteg tagits för att åtgärda vissa av de brister som blivit mer och mer uppenbara ju längre den Nya sjukförsäkringen funnits, men det har tagit alldeles för lång tid och alltför många enskilda människor har kommit i kläm under tiden!!!

Är det verkligen så här vi vill ha det????


Mina tre år som utförsäkrad
Nedan följer en mer detaljerad redogörelse för min tid som utförsäkrad och för tiden därefter. Vissa uppgifter saknas och markeras då med (*). Dessa kommer att kompletteras så snart jag sorterat de drivor av papper min sjukdom och kontakter med FK har genererat. Att summorna varierar kraftigt beror på att sjukavdragen ofta släpat efter.

2009

April 2009:              Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

När jag blev utförsäkrad hade jag ansökt om ytterligare 18 månader med tillfällig sjukersättning. Även efter att den Nya sjukförsäkringen, med dess strängare regler, hade trätt i kraft så hade det varit möjligt för handläggaren att bevilja detta.

Redan under sommaren 2008 hade jag insett att det kunde vara låga ämnesomsättning som var orsaken till mina svåra problem, men då blivit avfärdad av min läkare och därför inte gått vidare med detta.

Under våren 2009 hade jag dock läst på mer och mer och insett att min sköldkörtel troligen ändå var grundproblemet och planerade att ta itu med att hitta en läkare som kunde hjälpa mig, så snart jag var klar med alla papper och intyg som skulle in till FK i anslutning till att jag ansökte om förlängning av den sjukersättning jag haft sedan 2004.

Med förbättrad medicinering hoppades jag att mitt mående och därmed min arbetsförmåga skulle förbättras och att jag skulle kunna börja arbetsträna inom den kommande 18-månadersperioden och sedan vara redo för arbete på allvar när perioden var slut.

Försäkringsläkaren tyckte dock inte att det var "trovärdigt att jag fortfarande var så nedsatt" (som mina läkarintyg angav) och ansåg därför att jag var "fullt arbetsför i alla på arbetsmarknaden förekommande arbeten". Han hade dessutom blandat ihop mina uppgifter med någon annan patients och i det mycket kortfattade utlåtandet lyckades han även få med rena felaktigheter.

När jag meddelade min handläggare detta så kunde hon inte göra något mer än att ändra i min FK-journal. Ett nytt utlåtande från en annan försäkringsläkare var inte att tänka på, trots felaktigheterna. Jag hade tänkt JO-anmäla detta felaktiga försäkringsläkarutlåtande och handläggarens hantering av det, men hade inte tillräcklig ork inom de två åren man har på sig.

Jag överklagade dock själva beslutet till Länsrätten och försökte även få prövningstillstånd hos Kammarrätten, men beslutet stod fast.

En liten parentes om försäkringsläkare
Detta var inte den första gången jag hade dålig erfarenhet av försäkringsläkarnas arbete: Redan 2007 gjordes två utlåtanden om mig, på två olika lokalkontor och för två olika ansökningar.

Den ena försäkringsläkaren ansåg mig vara "Fullt arbetsför i alla på arbetsmarknaden förekommande arbeten" samtidigt som en annan, två veckor senare, utifrån samma läkarintyg ansåg mig "Helt arbetsoförmögen i varje form av arbete".

När detta kommit till Försäkringskassans kännedom så ändrade den första läkaren omdömet om mig, "efter de nya uppgifter som framkommit" och plötsligt var jag arbetsoförmögen igen och fick beviljat ytterligare två år med sjukersättning. Mitt förtroende för systemet med Försäkringsläkare är lågt och att jag anser att det är rättsosäkert.


Maj 2009:                Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Med nya argument får jag med mig min läkare på idén att det kan vara så att behandlingen för min låga ämnesomsättning inte är optimal. Inleder därför en lång period med stigande doser av Levaxin (standardmedicinen för hypotyreos/ låg ämnesomsättning) och regelbundna provtagningar för att följa sköldkörtelnivåerna i blodet. Om just denna resa finns en utförligare beskrivning på sidan om  Min hypotyreos.


Juni 2009:                Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Juli 2009:                 Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Augusti 2009:          Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

September 2009:     Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Oktober 2009:         Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

November 2009:      Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

December 2009:      Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Jag har under hösten mått bättre med de ökande doserna av Levaxin, men inte i den utsträckningen att det blev någon egentlig skillnad. Nu har vi nått optimala nivåer i blodet och jag får på min egen begäran testa Liothyronin, en annan sköldkörtelmedicin, som till skillnad från Levaxinet, som är ett lagringshormon, innehåller det aktiva hormonet, T3 eller trijodthyronin, som behövs för ämnesomsättningen.

Nyare forskning har visat att omvandlingen av T4 (Levaxin) till T3, inte alltid fungerar som det är tänkt och att det då kan behöva tillföras aktivt hormon direkt, för att tex hjärnan skall fungera.

2010

Januari 2010:             Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Februari 2010:           Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Mars 2010:                 Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Nu har jag kommit upp rätt dos av Liothyroninet och skillnaden är enorm!

Nu kan det räcka att jag vilar ett par timmar, en natt eller ett dygn för att återhämta mig, istället för de veckor (eller till och med månader) det tidigare kunnat ta när jag tröttat ut mig (tex deltagit i ett samtal någon timme eller varit i matbutiken).

Min hjärna har börjat fungera igen, jag kan tänka och koncentrera mig, och jag är inte så oerhört trött hela tiden. Underbart! Men så många år som förlorats helt i onödan!!!

Nu kan jag börja använda min nya energi till att försöka bygga upp min kropp inför kommande arbetsträning. Eftersom jag under det senaste decenniet till stor del varit sängliggande och haft mycket lite ork till att verkligen göra saker, så är mitt första mål att få upp grundkonditionen igen.


April 2010:                Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%. Utförsäkrad sedan 1 år.

Maj 2010:                  Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Juni 2010:                  Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Juli 2010:                   Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Augusti 2010:            Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

September 2010:       Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Oktober 2010:           Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%. Utförsäkrad sedan 1½ år.

November 2010:        Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

I slutet av november börjar jag arbetsträna i så lugn miljö min arbetsgivare kan ordna, med städning på ett äldreboende. Första veckan två dagar om ca 1 timme/dag.

Att köra bil har varit ett stort osäkerhetsmoment och periodvis har min man varit tvungen att ta ledigt för att kunna köra mig till läkarbesök och behandlingar. En viktig komponent i bilkörning är ju nämligen att man kan koncentrera sig, vara uppmärksam på vad som händer och kunna reagera på det i tid- samtliga är sådant jag har haft mycket svårt för när min hjärna saknade sköldkörtelhormon.

Nu upptäcker jag att jag för första gången på många år känner mig säker när jag kör bil och att jag klarar av körningen även i tätare trafik där det händer mer. På väg till första mötet på äldreboendet kunde jag till och med ändra den färdväg jag i förväg planerat, samtidigt som jag körde! En milstolpe i min förbättring och något som inte varit möjligt innan Liothyroninet kom in i mitt liv.


December 2010:         Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Arbetstränar 2 timmar/dag, först 2 ggr och därefter 3 ggr/vecka.

Jag klarar inte av att vara på vårdavdelningarna med alla människor som rör sig, pratar och låter, men i ensamheten i källarens personalutrymmen går det långt bättre än jag vågat hoppas! Jag moppar golv, dammtorkar, tömmer papperskorgar och städar toaletter och även om jag ibland får sitta en lång stund i bilen och vila, innan jag vågar köra hem, så orkar jag faktiskt med de två timmarnas arbete.

Eftersom Försäkringskassan anser att jag redan är fullt arbetsför, så bidrar de inte på något sätt, vare sig med kunskap, erfarenhet eller den Rehabiliteringspenning som man annars brukar kunna få under arbetsträning.

Istället är det min arbetsgivare som tar det fulla ansvaret och till och med betalar mig lön för de timmar jag arbetstränar! Det har hunnit bli tämligen tomt på mitt konto, så det är välkomna slantar! :)

2011

Januari 2011:           Inkomst: Lön 6 035 kr. Sjukskriven av läkare på 100%. (Lönen är för arbetad tid sedan i november)

Arbetstränar 2 timmar per dag, först tre och därefter fyra dagar per vecka och det fungerar fortfarande, även om nya problem nu börjat komma: Värk i tumme, handleder, axlar och armbågar. Värk har jag inte haft tidigare, trots många andra problem, så det oroar mig lite. Kroppsligt arbete är dock det enda jag kan klara av, eftersom hjärnan fortfarande inte klarar av så mycket påfrestningar.

Februari 2011:         Inkomst: Lön 6 855 kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Arbetstränar 2 timmar fem dagar i veckan och har nått det mål vi satte upp inför arbetsträningen!

Problemen med lederna fortsätter, men jag har fortfarande inte ramlat in i den stora tröttheten som under det senaste decenniet annars har kommit så snart jag tröttat ut mig.

Mars 2011:             Inkomst: Lön 3 965 kr. Sjukskriven av läkare på 75%, eftersom jag nu klarar av att arbeta 25%!

Arbetar 2 timmar/dag. Fyra dagar i veckan städar jag tomma förskolelokaler efter stängning och en dag i veckan en kontorslokal där begränsad verksamhet pågår. Arbetsuppgifterna är samma som tidigare: Moppa golv, dammtorka, slänga skräp och städa toaletter, men nu ingår även dammsugning av mattor.

Under våren har jag periodvis svåra problem med värk i lederna och jag går på utredning för detta på Företagshälsovården och får även besök av en ergonom på arbetsplatsen. Med andra städredskap och städmetoder blir det på sikt bättre med lederna.

April 2011:            Inkomst: Lön * kr. Sjukskriven av läkare på 75%. Städar 25%. Utförsäkrad sedan 2 år.

Maj 2011:              Inkomst: Lön * kr. Sjukskriven av läkare på 75%. Städar 25%.

Juni 2011:              Inkomst: Lön * kr. Sjukskriven av läkare på 75%. Städar 25% fram till midsommar, därefter semester.

Juli 2011:               Inkomst: Lön * kr. Sjukskriven av läkare på 75%. Semester.

Liothyroninet har ju gett mig livet tillbaka, men jag har ännu långt kvar innan jag kan börja leva ett mer "normalt" liv. I april började jag därför försöka få Naturligt sköldkörtelhormon utskrivet.

Min primärvårdsläkare ansåg inte att hon hade tillräckliga kunskaper för att ta ansvar för detta och skickade därför remiss till Endokrinologen där de inte ville ta emot mig. Efter flera turer fick jag ändå komma dit och en förstående läkare skrev ut ett recept och en licensansökan till Läkemedelsverket.

Läkaren hade inte varit med om att någon blivit beviljad detta tidigare, men jag fick min licens och kunde hämta ut mina burkar med Armour Thyroid på apoteket. Tog den första tabletten i slutet av juli och slutade då samtidigt med Liothyroninet och Levaxinet enligt endokrinologens anvisningar. En tablett om 60 mg/dag.


Augusti 2011:          Inkomst: Lön 4 292 kr. Sjukskriven av läkare på 75%. Semester fram till den 15 augusti. Därefter 2 veckors städning på 25%, innan jag blir sjukskriven på 100% från den 30 augusti.

Bytet av medicinen gjorde att jag hamnade alldeles för lågt i nivån av sköldkörtelhormon i kroppen. All energi försvann igen och jag klarade knappt att ta mig ur sängen.

När jag "friskförklarades" av Försäkringskassan den 1 april 2009, så försvann min Sjukpenning Grundande Inkomst (SGI) och jag hamnade helt utanför alla sociala skyddsnät. För att få behålla den nivå jag låg på när jag sist var arbetsför, så hade jag behövt gå in och arbeta heltid från den 1 april 2009. Något som var helt, absolut och totalt omöjligt, oavsett vad Försäkringskassan ansåg om mitt tillstånd!

Nu har jag dock kvalificerat mig för en ny SGI på min nya lön, eftersom jag klarat av att jobba 25% under någon viss tid enligt reglerna. Nu kan jag alltså få sjukpenning för de 25% jag har arbetsförmåga, men inte någon som helst ersättning för de 75% jag inte alls klarar att arbeta. Konstigt system!


September 2011:           Inkomst: Lön 2 037 kr och sjukpenning * kr. Sjukskriven av läkare på 100%.

Oktober 2011:               Inkomst: Lön 0 kr och sjukpenning * kr. Sjukskriven av läkare på 100%. Utförsäkrad sedan 2½ år.

Börjar komma upp i normala nivåer av sköldkörtelhormon igen, men med en ökning av ca ½ tablett/ månad, så tar det lite tid.

November 2011:             Inkomst: Lön 3 487 kr och sjukpenning 5 371 kr. Sjukskriven av läkare på 75% från den första november. Återgår då till att städa 25%, men blir åter sjukskriven på heltid från den 17/11, nu på grund av lunginflammation.

Nu är jag uppe i 3 tabletter (Armour Thyroid) per dag och det är sedan den dosering jag fortsätter med. Med facit i hand kan man nu se att jag sattes in på 1/3 av den dos jag behöver, men det visste vi ju inte i somras.

I våras, när jag med knapp nöd klarade av arbetet trots vårens helgdagar, hade vi börjat prata om att jag skulle få pröva att arbeta fyra dagar i veckan, för att få tillfälle till återhämtning på onsdagarna.

När jag nu kom tillbaka blev det med fyradagarsvecka, 3 arbetstimmar på måndagar och torsdagar och 2 timmar på tisdagar och fredagar. Den lediga onsdagen visar sig vara viktig för min möjlighet till återhämtning och därigenom klara av arbetet. Nu tillkommer arbetsuppgiften att tvätta moppar och trasor på den extra timmen på måndagar och torsdagar och för övrigt städar jag 2 timmar per dag.

December 2011:              Inkomst: Lön  5 229 kr och sjukpenning * kr. Sjukskriven av läkare på 100% fram till den 11 december. Städar därefter 25% fram till jul.

Hade tänkt jobba under jullovet, men jag hade fortfarande kvar en sådan fruktansvärd hosta och var så tungandad att jag inte orkade. Tog därför ledigt mellan jul och trettonhelgen för att få tillfälle till återhämtning.

2012

Januari 2012:          Inkomst: 5 517 kr i lön och 1 206 kr i sjukpenning. Sjukskriven av läkare på 75%. Städar 25%.

Hostan hade inte gett med sig vid det planerade läkarbesöket i januari. Läkaren misstänkte då att jag fått astma, vilket efter diverse undersökningar visade sig stämma. Så nu har jag fått ytterligare en kronisk sjukdom att lägga till de övriga.

Februari 2012:        Inkomst 0 kr. Sjukskriven av läkare på 75%. Städar 25%.

Mars 2012:              Inkomst: 779 kr i lön. Sjukskriven av läkare på 75%. Städar 25%.

April 2012:              Inkomst: 8 845 kr i lön. Sjukskriven av läkare på 75%. Städar 25% och arbetstränar ytterligare timmar för att försöka gå upp i tid. Först 4 timmar extra per vecka (1 timme/dag) under två veckor och därefter ett par dagar med 2 extra timmar per dag. Utförsäkrad sedan 3 år.

Sjukskrivs från den 23 april på 100%,  pga mycket svåra problem med ljudöverkänslighet och tinnitus. Jag fick nämligen ett nytt utbrott av Menieres sjukdom, vilket enligt öronläkaren troligen beroende på den ökade stressen då jag försökte gå upp i tid.

Maj 2012:                Inkomst: 1 931 kr i lön. Sjukskriven av läkare på 100%.

Jag kommer senare att få retroaktiv sjukersättning om 75%  från 1 maj, men det vet jag ännu inte.

Resten av 2012:

Jag var nu sjukskriven på 100% fram till semestern och tog därefter 6 veckors semester för ytterligare återhämtning. Har stora problem fram till början av augusti, då de svåra hörselbesvären börjar klinga av.

Att lida av tinnitus och ljudkänslighet kanske inte verkar så farligt och jag har fått höra att "många har ju tinnitus!", men den tinnitus jag har, när det är som värst, är enormt tröttande och ljudkänsligheten som gör att jag inte klarar en vattenkrans rinnande, en toalettstols spolande eller andra människors röster är väldigt handikappande.

Börjar jobba igen efter semestern, den 14 augusti, men blir redan veckan därpå hämtad med ambulans pga hjärtsvikt. Ligger inne för observation i 1½ dygn, men kan sedan åka hem och börjar jobba igen veckan därpå. Orsaken var förmaksflimmer pga kaliumbrist i blodet, något som nu skall vara åtgärdat.

Klarar arbetet hyfsat under hösten. Byter arbetsplats i november och får dels ett arbete som är något lättare fysiskt, arbetskamrater (vilket jag inte haft tidigare, då jag inte klarat av det) och framför allt: En arbetsplats istället för tre och samma arbetstid varje dag vilket gör det lättare för mig att hålla den balans som är så avgörande för att jag skall fungera Jag städar fortfarande i lugn miljö, i personalutrymmen. kontor och förråd, men kan också välja att ha mer social kontakt på arbetet när jag klarar det.

I oktober har jag varit utförsäkrad i 3½ år och har under sommaren och hösten arbetat på en ny ansökan om sjukersättning med läkarutlåtande från min husläkare och ytterligare en utredning på företagshälsovården.

Jag tar ledigt mellan jul och trettonhelg för att få tillfälle till sammanhängande återhämtning och ser med  tillförsikt fram mot det nya årets arbete på min nya arbetsplats, med nya kollegor och flera gamla bekanta.

2013

I början av året får jag besked om att min ansökan om sjukersättning om 75% har beviljats!

Nu trodde jag att den minskade  ekonomiska pressen skulle göra att jag fick mer energi över, som jag då skulle kunna använda för att kunna sköta jobbet mer uthålligt. Jag trodde också att jag kanske skulle kunna börja orka göra något på fritiden och ändå klara av jobbet, något jag länge saknat!

Men istället blev det så, att när jag började slappna av överväldigade tröttheten mig och jag hade knappt någon energi kvar. När mina stresshormoner inte längre pumpades ut för fullt- så sjönk jag ner i den stora tröttheten och kände mig alldeles tom inuti. I efterhand tror jag nu att det var de senaste årens stora press som tog ut sitt pris.

Under vårterminen arbetade jag ca 7 veckor och var sjukskriven under ca 17 veckor, först för förkylning, därefter influensa och sedan för energilöshet och utmattning.

Under försommaren började jag fundera på om det verkligen var värt att fortsätta kämpa. Det var ett svårt beslut att ta, men till slut bestämde jag mig för att säga upp mig och i stället satsa på min hälsa. För när jag äntligen fick lite andrum och tid att reflektera, så insåg jag att det egentligen inte är press och stress jag behöver för att få tillbaka hälsan!

Så trots att det ur ekonomisk synvinkel verkligen skulle ha lönat sig att fortsätta kämpa, då 25% arbete gav mig ca 5 500 kr/mån och 75% sjukersättning bara ger tusenlappen mer, vilket gjorde att arbetet stod för nästan halva inkomsten, så blev ändå valet att jag skulle säga upp mig från arbetet.

Ekonomiska trick
Efter många års sjukdom ligger jag ju rejält efter i löneutvecklingen, men om jag kunnat arbeta heltid så skulle det med den nuvarande lönen blivit 4 x 5 500 kr = 22 000 kr i månadslön. Hur kan då 75% sjukersättning innebära endast ca 6 500 kr/ mån, skulle man ju kunna undra?

Jo, det är så fiffigt att första gången jag fick sjukersättning så beräknades den på de senaste 4 årens inkomst och så fick jag 64% av den i sjukersättning- men eftersom jag varit sjukskriven de senaste fyra åren så blev det ju i verkligheten 64% av sjukpenningens 80%.

När jag blev utförsäkrad 2009 så försvann ju den beräkningen eftersom jag var "frisk" och när jag sedan blev beviljad sjukersättning igen så baserades den på de senaste tre årens inkomst: 2010 som jag var helt utan inkomst och började arbetsträna sista dryga månaden samt 2011 och 2012 då jag periodvis hade inkomst från 25% arbete.

64% av 22 000 kr skulle annars ha blivit runt 14 000 kr/ mån i sjukersättning för mig, dvs drygt dubbelt så mycket som jag får idag. En god affär för samhället och en mindre god för mig som enskild!

Tiden efter arbetet
När jag väl bestämt mig för att jag ville sluta jobba, så fick jag gå med kort varsel i samband med att min senaste sjukskrivning gick ut vid midsommar. Min arbetsgivare har under hela min rehabilitering varit otroligt smidig och anpassningsbar utifrån mina behov. En bättre utgångspunkt kunde jag inte ha haft i mina försök att komma tillbaka till arbetslivet.

Och sedan väntade jag... och väntade... på att min energi skulle börja komma tillbaka nu när jag röjt undan den största pressen på mig, men hela sommaren gick utan att jag blev piggare alls...

I augusti kom jag på att jag ju hade minskat min sköldkörtelmedicin med 1 tablett Armour Thyroid under våren, då olika symtom gjort mig orolig för att jag kanske var övermedicinerad. Nu ökade jag upp dosen igen, från 2 till 2,5 och därefter till de ursprungliga 3 tabletterna.

I oktober och november hade jag fått tillbaka en del av min energi och orkade börja vara ute i trädgården en del igen. I mitten av november åkte jag på ett kalas där vi stannade för länge och jag därför tröttade ut mig alldeles för mycket- och sen hade jag väldigt svårt att komma igen efter det och året avslutades i mycket stor trötthet.

2014

När jag nu redigerat denna sida, precis i början av det nya året, så hoppas jag förstås att detta kommer att bli året då det vänder! Att min ork skall komma tillbaka och att jag skall orka vara aktiv under detta nya år!

Jag beställt ett salivkortisoltest från USA då jag misstänker att min trötthet kan bero på att jag har låg kortisolproduktion pga utmattade binjurar. Om det visar sig att jag har rätt så kommer jag att försöka stötta mina binjurar genom CT3M-protokollet, vilket jag i så fall kommer att skriva om i bloggen under etiketten Binjurar.

Egentligen vill jag bara ha ett normalt liv som alla andra- orka träffa folk och umgås, kanske gå ut och äta eller gå på bio någon gång ibland, kunna vara en jämbördig partner i vardagssysslorna här hemma och gärna kunna lägga tid på mitt stora intresse, trädgården.

Men hur det går med det får ni läsa i bloggen, för nu har jag redan fortsatt alltför långt förbi denna sidas tema: Mina tre år som utförsäkrad.